Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

mars 2017

Postiljonen (La Restauration)

Kaparfregatt som 1717 ägdes av Lars Gathenhielm. Fördes under 1717-1718 först av Thomas Klein och sedan av John Norcross. Den senare kapade fartyg längs den nederländska kusten och i engelska kanalen.  Han erövrade i början av 1718 en brittisk fregatt som lämnat Londons för att segla mot Guineabukten. Den brittiska fregatten användes därefter en period av Joh Norcross för kaperi innan den såldes i Frankrike. Under den tiden överlämnade han befälet på Postiljonen  Daniel Wildenrath som varit hans närmaste man ombord.

På sommaren eller hösten 1718 återvände John Norcross till att bli befäl ombord på Postiljonen och i november 1718 ankrade båten upp utanför Calais. Daniel Wildenrath som bytt namn till John Still tog återigen befälet över fartyget som nu döptes om till La Restauration. Norcross begav sig iland för att ägna sig åt nån typ av affärer.

Wildenrath-Still gav sig efter krav från besättningen av mot Göteborg. På vägen stötte de på det nederländska fartyget De Jouffro Johanne:

Wildenrath gick genast till attack, oaktat att holländaren inte hade någon som helst koppling till nordiska farvatten. Postiljonen förde den engelska flaggan, men hissade raskt dansk flagg när hon fick holländaren inom skotthåll och sköt skarpa varningsskott.

Den holländske kaptenen visade sina papper, vilka omgående förklarades otillräckliga, och han fick veta att hans fartyg betraktades som en pris. Samtidigt började flera av Postiljonens besättningsmän, som tagit kommandot på De Jouffrou Johanne, bryta upp koffertar och kistor.

Flera holländska båtsmän och två holländska köpmän med intressen i lasten, Lucas Lütkens och François Paulu, protesterade förgäves. De fördes alla ombord på kaparfartyget och engelsmannen Drommel, en av Norcross officerare, tog över det holländska fartyget med en prisbesättning.

De båda köpmännen misshandlades av Drommels båtsmän och bestals på hattar och skor innan de fördes över till Postiljonen. Här fortsatte Wildenrath personligen misshandeln innan de fängslades nere i lastrummet.

Drommel seglade iväg med holländaren medan Wildenrath fortsatte mot Göteborg. På den resan tog Postiljonen ytterligare ett par priser, av vilka den ena prisen överlämnades som lön till högbåtsmännen, varefter dessa seglade iväg för att avyttra sitt byte. I december ankrade Postiljonen i Kalvsund, och de båda holländska köpmännen fick på egen hand, i ett för dem rejält avskräckande vinterväder, ta sig till Göteborg.

Väl i Göteborg inkvarterades de av Ingela Gathenhielm som nu var redare efter att ha tagit över efter sin döde make. De två nederländska köpmännen framförde klagomål i en skrivelse till drottning Ulrika Eleonora.  Det hela resulterade i ett flera dagar långt förhör med Norcross i januari 1719. Han dömdes till döden, men han lyckades fly från sitt fängelse på Nya Älvsborg.

 

Advertisements

Cupido

Kaparhuckert som 1717 ägdes av kaparkaptenerna Christoffer Hedenberg och Erik Brinck. 1717 vara Erik Brinck och Petter (Peter) Nortman befälhavare ombord och 1718 Erik Brinck.

Huckert (Hukare)

Huckert (Hukare)

Constantia

Kapargalliot som 1710 ägdes av Hans Pettersson Wennerstierna, Hans Calmes och Abraham Bruhn.  Ansökan om kaparbrev insändes av amiral Erik Siöblad. Fördes av kapten Sebastian Borelius som dock efter kort tid förlorade fartyget. Borelius blev då istället kapten på Sjöhunden.

Galliot

Galliot

Le Duc de Berg

Kaparefregatt tillhörig Lars Gathenhielm år 1716. Seglade ända till Frankrike på sina kaperifärder. Möjligtvis identiskt med skeppet D’Argouse som köptes av Börje Andersson Hjelmström i St. Malo år 1716.

 

Le Trompeur

Kaparfregatt ägd av Lars Gathenhielm och förd av John Norcross 1716-17. Kaparresorna gick ända till Frankrike. 1717 såldes skeppet i Dunkerque varvid Norcross istället fick befälet på Concordia. Möjligtvis identiskt med skeppet D’Argouse som köptes av Börje Andersson Hjelmström i St. Malo år 1716.

 

Kvarteret Vattenkällan

Kvarteret Vattenkällan, Östra Hamngatan-Kungsgatan-H.Hjörnes plats-Kungsportsplatsen

Göteborgs tomtägare 1637-1807

Rote 2, tomt 1, Bånge, Tallberg, Warlund, Sandberg
Rote 2, tomt 2, Backman, Nordman
Rote 2, tomt 3, Borgström
Rote 2, tomt 4, Svensson, Hultman, Blom, Borgström, Jönsson
Rote 2, tomt 5, Wettrin, Matzen, Krafft, Borgstedt, Eneroth, Winckler

Kvarteret Vattenkällan

Kvarteret Herrnhutaren

Kvarteret Herrnhutaren, Korsgatan-Kungsgatan-Östra Hamngatan-Vallgatan. Fick sitt namn på grund av att Evangeliska Brödraförsamlingen (herrnhutarna) har sin lokal i kvarteret.

Göteborgs tomtägare 1637-1807

Rote 1, tomt 72
Rote 1, tomt 73, Thorsson, Gathe, Busck, Kampff,
Rote 1, tomt 74, Söderberg, Böker, Beckman, Winckler
Rote 1, tomt 75, Bagge, Gothenius,
Rote 1, tomt 76, Bagge, Gothenius, Florander
Rote 1, tomt 77, Wikström, des Reaux, Enander
Rote 1, tomt 79, Staaf, Böker, von Egmont, Jönsson, Westerling
Rote 1, tomt 80, Aurell, Lilja
Rote 2, tomt 6, Törnebom, de Blom, Krokat, Bruhn, Ahlström, Gradman, Wennerström
Rote 2, tomt 7, Petreus, Assmundsson, Jürgensson, Wetterling, Kihlbaum
Rote 2, tomt 8, Assmundsson, Jürgensson, Wetterling, Militz, Blidberg,
Rote 2, tomt 9, Börgesson (Drakenberg), Feigel, Krafft, Insulander, Svalin, Buchau, Bäck
Rote 2, tomt 10, Sinclair, Böker, von Egmont, Jönsson, Törnebom,
Rote 2, tomt 11, Svalin, Lundgren, Mellgren, Tengberg
Rote 2, tomt 12, Böker, Kullman
Rote 2, tomt 13, Gunnarsson, Buhr, Ekelund, Busck,
Rote 2, tomt 14, Eilking, Halck, Hafrin, Groen, Winberg, Bratt, Abelin,
Rote 2, tomt 15, Pettersson, Göthenberg, Ahlgren, Ekman, Bergman, Evangeliska Brödraförsamlingen
Rote 2, tomt 16, Dahlberg, Linhult, Evangeliska Brödraförsamlingen
Rote 2, tomt 17, Schönfelt, Grefwe, Wallin, Wendt, Zimmerman, ArfvidssonLinhult, Evangeliska Brödraförsamlingen
Rote 2, tomt 18, Wendelin, Carlberg, Margraff, Törngren, de Silentz

Kvarteret Herrnhutaren

Zacharias Fröse

Del 4 av 4 i serien Textilföretag
Endast för medlemmar

Jonas Floberg

Jonas Floberg bedrev en klädesfabrik i Vänersborg som hand 1751 flyttade till Göteborg. Tillstånd (privilegium) för tillverkningen i Göteborg fick han dock först året efter.

Arbetarantalet på fabriken var under 1750-talet mellan 20 och 30 och prdouktionsvärdet omkring 3 000 dlr smt per år. 1760 fusionerade fabriken med den Sandbergska klädesfabriken. Från 1763 var Floberg ensam ägare av den. Floberg avled 1794 och fabriken tycks då ha varit nedlagd.

Andra källor: G. Bodman, Göteborgs äldre industri, 1923

Martin Sandberg

Martin Sandberg föddes cirka 1717 som son till Gabriel Sandberg och Sara Martens. Gift med Brita Maria Camitz. De fick 4 barn som samtliga dog i späd ålder.

Han fick burskap i Göteborg 16.12.1740, blev bisittare i handelssocieteten 1743, föreståndare för hospitalet efter brodern Niclas 1752 och riksdagsman 1755, också det uppdraget efterträdde han sin bror. Avgick 1758 som hospitalsföreståndare

Vid sin död ägde han ett bostadshus vid Östra Hamnen, hus och gård på Kungsgatan gentemot domkyrkan där hans klädesfabrik låg, värt 7 000 d smt, hus och gårdar på samma gata vid stadsvallen i kvarteret Kronobagaren, 3 500 d smt samt en klädesstamp och en liten mjölkvarn i Mölndal. 1 800 d smt. Husen i kvarteret Kronobagaren köptes av superkargören Jacob Hahr år 1765.

Husen och gårdarna invid stadsvallen erhöll Sandberg genom äktenskapet med Brita Maria Camitz, född 1712, änka efter Hans Larsson Liedgren. Brita Maria Camitz gifte sig tredje gången 1672 med brukspatronen och bergmästaren Gustaf Lundstedt. f 1710, död 1766.