En förunderlig känsla intager ej sällan den, som studerar Göteborgs historia. Släkt efter släkt uppträder, stora handelshus bildas, men deras värksamhet är kort; två generationer räcka vanligen till att uttömma all lifskraft.
Undantag finnas dock och till dessa hör just firman Ekman & C:o, som haft en afsevärd betydelse för samhällets utveckling och alltid hört till dess mest aktade medlemmar.
Grundläggaren af firman i Göteborg var P. P. Ekman, hvars företagsamhet redan i tidiga år, på 1760-talet, kom i dagen. Göteborg var sedan år 1747 hufvudorten för det storartade bohuslänska sillfisket. Sillen fångades till den myckenhet, säger en författare, ”att ingen brist blef, oaktadt sillsalterier och trankok öktes med hvart år till den mängd att i norra skärgården, där sillen nu mest vankade, år 1767 knappt fans någon klippa, som ägde hamn, utan att den hade ett eller flere salter ier och trankok; och befanns år 1783 i Göteborgs och bohuslänska skärgårdar 328 trankokerier.’’ Ekman ägde tretton dylika sillsalterier och trankokerier och dref en betydande exportaffär i sill och salt samt importaffär i spannmål. Äfven i stadens kommunala lif deltog han ifrigt, ända till dess han öfverflyttade till Kilanda säteri, hvilket sedan 1798 kan betraktas som Ekmanska släktens stamgods.
Hans yngre son Gustaf Henrik, född 1774, etablerade omkr. år 1800 en egen firma under namn af G. H. Ekman och bedref träexport, men ingick den 29 januari 1802 bolag med G. R. Prytz under firma Ekman & C:o. Prytz hade varit anställd hos järnexportören N. Holtermann och antagligt är, att meningen med hans upptagande i firman var att draga nytta af hans sakkunskap i järnaffären. Redan under de första åren fick firman ett betydande uppsving och inledde affärer med de mest betydande järnverken (Ransäter, Storfors, Gravendal m. fl.) samt inköpte år 1813 Lesjöfors bruk i Värmland, som ännu äges af familjen och då förvärfvades för 105.000 rdr. rgs. Sedan Prytz år 1817 utgått ur firman fortsattes denna af Ekman ensam, hvilken själf steg allt högre i ära och anseende och snart hörde till de ledande inom samhället. Med svågern Baltzar Bogislaus von Platen stod han i liflig förbindelse och på firmans kontor tecknades för Göta kanalbolag ett belopp af 1.234.000 rdr. rgs. eller mer än V3 :del af det ursprungliga aktiekapitalet.
År 1837, vid 22 års ålder, blef G. H. Ekmans andre son, Johan Jakob, delägare i firman, som ensam öfvertogs af honom fr. o. m. år 1843. Under hans ledning utvecklades firman till en af sin tids största järnexportörer och hade förbindelser med ett stort antal af landets järntillverkare. Denne Ekman hörde till stadens mest beaktade män och hans verksamhet sträckte sig till alla delar af det kommunala lifvet. Hans efterträdare skildrade honom såsom mönstret för en köpman, med vid blick, alltid klart omdöme, omfattande kunskaper och stor arbetsförmåga.
I början af år 1874 upptogs som delägare i i firman Henrik E. Ahrenberg och den 1 april 1892 sedermera italienske konsuln Johan E. Ekman. Firman har vidhållit sina gamla traditioner i fråga om järnaffärer, men genom en naturlig utveckling under det sista kvartsseklet äfven ägnat sig åt export af trämassa, hvartill på senare åren kommit utförsel at papper.