Före år 1890 var öfre delen af landskapet Dalarne föga känd af andra än dem, som där hade sitt hemvist eller verksamhet. Några järnvägar funnos ej och all sågverksrörelse var förlagd långt neråt vattendragen, dels i trakten af Falun och dels vid Östersjön. Timmer rörelsen på Dalälfvarne började på sjuttiotalet att taga fart, och en liflig konkurrens uppstod mellan sågverksbolagen, som ständigt ökade sin verksamhet. Några af de större af dessa beslöto därför att göra alla inköp för gemensam räkning, för att ej genom konkurrens drifva upp inköpspriserna på skogar och timmer, och denna sammanslutning ägde bestånd under många år.
För att bryta denna ”ring” och för öfrigt upphjälpa förhållandena i dessa ofantliga skogstrakter var det länets dåvarande höfding, Curry Treffenberg, energiskt arbetade för anläggandet af flera järnvägslinjer genom landskapet, hvarigenom ökadt tillfälle till afsättning af dess produkter skulle beredas. Bland andra blef Mora—Vänerns järnväg anlagd i början af nittiotalet, sträckande sig från Mora i Dalarne till Kristinehamn och afsedd som utfartsväg till Sveriges västkust. Ett bevis på det stora intresset för denna bana är det, att ensamt i öfre Dalarne på jämförelsevis kort tid tecknades 2.135.000 kr.
Man beräknade dels, att den större kostnaden för det sågade virkets transport öfver Kristinehamn till Göteborg än för flottning af timmer till Östersjön skulle mer än väl uppvägas af de stora fördelar, som Göteborgs ständigt öppna hamn, samt många reguliära ångbåtsförbindelser på utlandet och billigare frakter erbjuda framför Östersjöhamnarne för utförsel af trävaror, dels ock, att en stor del af sågverksrörelsen i en ej aflägsen framtid måste komma att flyttas från kusten och uppåt vattendragen, där dessa korsas af järnvägslinjer; detta emedan framtidens klena och mera snabbväxande timmer nog icke kan bära kostnaden för den långa flottningen ut till hafvet, under hvilken det till stor del sjunker eller tager skada genom sprickning och ”stockblånad”.
Med anledning sagda järnvägs tillkomst bildades Trävaruaktiebolaget Dalarne under 1892 med ett aktiekapital af 500.000 kronor, hvilket snart nog ökades till 1.200.000 kr. och sedermera ytterligare utvidgats, så att det nu utgör drygt 3 millioner kronor.
Bolaget anlade till en början 2:ne sågverk, Vansbro Ångsåg, ursprungligen om 4, numera om 6 sågramar, nära Vansbro järnvägsstation och Västerdalälfven, samt Mora Ångsåg, om 4 sågramar, vid Mora järnvägsstation och Österdalälfvens utlopp i Siljan, hvilka började sin verksamhet 1893. Från dessa sågverk transporteras virket på Mora—Vänerns Järnväg till Kristinehamn och vidare med samma järnvägs ångare och pråmar till Göteborg. Vid dessa båda sågverk uppgafs försågningen år 1899 utgöra omkr. 61.000 kbm., hvarförutom tillverkades 383.000 hl. träkol.
Under åren 1899 och 1900 utvidgades bolagets verksamhet väsentligt, dels till Ludvika och Grangärde i södra Dalarne, där c:a 40.000 tunnland skogbärande mark inköptes och en mindre ångsåg jämte hyfleri anlades invid Ludvika järnvägsstation, hvarifrån virket fraktas till Göteborg med Bergslagsbanan, och dels till Trysild i Norge, hvarest c:a 50.000 tunnland skogbärande mark, genomströmmad af biälfvar till Västerdalälfven, inköptes.
Dessutom utvidgades bolagets verksamhet att jämväl omfatta trämassa genom inköp af Eldforsens träsliperi vid Västerdalälfven i närheten af Trekärns station vid Mora—Vänerns järnväg, c :a 7 km. söder om Vansbro Ångsåg. — Träsliperiet, som utgöres af en solid stenbyggnad, anlades 1895 och har fyra slipverk samt fullt modärna anordningar; för närvarande tillverkas årligen 4.500 ton torr, hvit slipmassa av gran, som exporteras öfver Göteborg. För denna tillverkning äger äger bolaget riklig tillgång å råvara å egna skogar.
Bolaget disponerar numera med full äganderätt 135.000 tnl. skogbärande
mark och dessutom stora arealer afverknings-skogar på lång afverkningstid.
Bolaget har egen rymlig utskeppningsplats, Dalanäs kallad, invid Göteborgs
hamn, modärnt inredd med fasta skjul, elektriska kapsågar och eget elektricitetsverk. Såväl här som vid Vansbro har bolaget anlagt folkkök, där arbetarne erhålla kost på billiga villkor, hvar jämte bolaget vid flere af sina verk inrättat logis-hus, där lösa arbetare mot en ringa afgift kunna få goda och varma sofplatser.
Bolagets tillverkning af sågade trävaror uppgifves f. n. utgöra c:a 18.000 standards, hvaraf bolaget själf exporterar det mesta, under det att återstoden försäljes till snickerifabriker o. d. inom landet. I afseende på exporten af plankor, battens och bräder har bolaget under de 6 senaste åren intagit andra platsen bland Göteborgs exportörer. Dess skeppningsmärken synas här nedan.
Bolagets hufvudkontor är beläget i Göteborg.
Bolagets styrelse utgöres af grosshandlarne Fischer i Göteborg och Arthur Cöster i Uddevalla samt af bolagets verkställande direktör och disponent, A. Braathen i Göteborg.
Disponent Braathen, född 1852 i Drammen, började vid unga år att arbeta i
trävarubranschen i Fredrikstad och blef redan vid 22 års ålder disponent för en ångsåg därstädes. Dels såsom disponent för Karlstads Ångsågsbolag och dels vid egen trävaru- och agenturaffär vistades han sedermera i 15 års tid i Karlstad och deltog under denna tid i stadens kommunala lif såsom ledamot af stadsfullmäktige, gasverks-och vattenledningsstyrelsen samt ordf. i hamnstyrelsen. År 1889 började han arbeta på bildandet af ett bolag för utskeppning öfver Göteborg af trävaror från Dalarne samt flyttade år 1893 till Göteborg för att öfvertaga ledningen af Trävaruaktiebolaget Dalarne.
Närmaste man vid hufvudkontoret är kontorschefen Thomas Övergaard, svåger till hr B. Från bolagets stiftande har han tagit verksam del i dess utveckling. Hr ö., född i Norge 1859, har äfvenledes fått sin första utbildning i trävarubranschen i Fredrikstad och har dessutom många år vistats i utlandet, hvaraf två år i England och Belgien samt fem år i Australien såsom ombud för en norsk hyflerifirma.