Mora-Vänerns Järnväg

1850 invigdes Kristinehamns Järnväg (Christinehamn-Sjöändans Järnväg) mellan Kristinehamn och Bergsjöns södra ände (Sjöändan). Spårvidden var 1090 mm och den vara 11 km lång. Till en början drogs vagnarna av hästar. År 1858 införskaffades två ånglok och banan öppnades även för persontrafik. När trafiken nådde sin kulmen 1864 fanns det sex personvagnar och 49 godsvagnar, betjänade av tre ånglok. År 1873 inkorporerades banan i Östra Wermlands Järnväg (ÖWJ).

Kristinehamns Järnväg ingick i en kedja av järnvägar och sjötransportleder som också inkluderade Kroppa Järnväg (787 mm spårvidd, 9 km lång) mellan Bernsnäs brygga vid Östersjön och Gammalkroppa vid Yngen och Yngs-Daglöse Järnväg (692 mm) från Vinternäset vid Yngen till Abborrbergets krön och ner till hamnen i Filipstad.

Kroppa Järnväg öppnades 1854 och ånglok anskaffades 1869. Yngs-Daglöse Järnväg öppnades för trafik 1853. Sistnämnda år anlades också Filipstads Järnväg (692 mm spårvidd) som ledde från Storbro hytta till Filipstads hamn. Denna bana övertogs direkt efter starten av Yngs-Daglöse Järnväg. Även den 2 km långa järnvägen Lillfors – Storfors mellan Öjevettern och Mögsjön öppnades 1853. Spårvidd 787 mm och övertogs senare av Kroppa Järnväg.

Östra Wermlands järnväg (ÖWJ) bildades 1873 och inköpte Cristinehamn – Sjöändans järnväg, Kroppa järnväg, vari även ingick linjen Storfors – Lillfors, samt Yngs – Daglöse järnväg. Banorna ombyggdes delvis till normalspår och ingick som delar av sträckan medan resten nedlades och ersattes av en nybyggd linjesträckning. ÖWJ öppnades 1875 mellan Kristinehamn och Storfors och 1876 var banan färdig upp till Persberg samt även en sidolinje Nyhyttan – Filipstad Ö – Finnshyttan.

Mora-Vänerns Järnvägsaktiebolag (MVJ) sökte och fick koncession 1887 på en fortsättning från Persberg till Mora. Vid byggandet av denna bana flyttades Persberg station väster ut från sitt dåvarande läge. MVJ arrenderade ÖWJ från 1889 till 1897 då MVJ köpte ÖWJ för 4 500 000 kronor. 1890 nåddes Vansbro och ett år senare slutligen Mora. Totalt hade MJV 287 km järnväg.

MVJ bedrev även rederiverksamhet och fraktade Dalarnas och Värmlands rikedomar vidare ner till Göteborg med sina fartyg och pråmar. För dessa ändamål hade bolaget 2 bogserångare och 3 lastångare med tillsammans 456,4 ton dräktighet samt 22 lastpråmar med inalles 3,036,3 ton dräktighet år 1911.

Mora–Vänerns järnvägsaktiebolag trafikerade och administrerade jämväl Mora–Älfdalens järnväg från dess öppnande för trafik 1 nov. 1900 t. o. m. 1908. 1915 fördes diskussioner om att ansluta MJV till Bergslagsbanans och SWBJ:s gemensamma trafikförvaltning, Trafikförvaltningen Stockholm-Göteborg-Gefle, men så skedde aldrig.

Huvudkontoret för MVJ fanns i Kristinehamn. Intressenter  bolaget var olika trävarubolag och sågverksintressenter som Trävaru AB Dalarne och Säfveåns AB i Göteborg men främst en lång rad kommuner i Dalarna och Värmland. Aktiemajoriteten hölls av kommuner i Dalarna.

MVJ köptes 1917 av svenska staten för att ingå i Inlandsbanan. Idag är banan nedlagd mellan Persberg och Mora och uppriven stora delar av denna sträcka.

Långbanshyttans järnvägsstation

Långbanshyttans järnvägsstation

3 svar på ”Mora-Vänerns Järnväg”

  1. Mora Filipstad ligger ju visst kvar, annars skulle ju inte dressinerna kunna hyras ut i Vansbro, Mora och Sågen. Jag har själv också sett rälsen mellan Filipstad och Mora.

  2. Viadukten över vägen i Långban och Rämmen är borttagna sedan länge. Spåret vid Andersfors hänger i luften eftersom bäverns dammbyggen har underminerat spåren. Det är helt skilda företag som hyr ut dressiner på orterna. För övrigt så finns spåren kvar på övriga ställen. Även om skicket är dåligt.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.