Johan Peter Lewenhagen
Johan Peter Lewenhagen, född 1770, död 31 januari 1832 i Norrköping, var en svensk skådespelare och teaterdirektör.
Hans första fru var Maria Helena Qvarnström som också var skådespelare. I sitt andra äktenskap var han gift med skådespelaren Maria Kristina Björling (1775-30 augusti 1811), som debuterade som grevinnan i Baron kammarjungfru hos Stenborg 8 december 1795 och spelade bl.a. Louison i operetten Julie, fru Svedenström i Västindiefararen, grevinnan i Figaros bröllop och Fransiska i Minna von Barnhelm. Han var fosterfar till Inga Norbeck.
Han var på 1780-talet skådespelare i Gemenasiska Sällskapet i Comediehuset i Göteborg där också hans första fru var verksam. 1793 blev han ledare för Carl Gottfried Seuerlings sällskap, men tvingades sluta hösten 1795. Han hotades med tillståndsindragning sedan han under pausnumren på Egges teater i Norrköping spelat Marseljäsen, samt tonsatt en rojalistisk sång med denna melodi, varför han och pjäsförfattaren, en fattig präst, förvisades från staden, och vid Seuerlings död 1795 tog Margareta Seuerling över som truppens direktör.
29 december 1795 debuterade han (som debutant utan att få sitt namn avslöjat) som Moritz Frisenhjelm i Den besynnerlige på Munkbroteatern i Stockholm, där han räknades som en av de större talangerna. Bland hans roller nämns Allbrand i Redlighetens seger öfver förtalet, Etterbom i Brodertvisten och Gripman i Bröllopsgåfvan.
Då Munkbroteatern stängdes 1799 bildade han ett eget sällskap, som är välkänt i teaterhistorien. 1802 uppträdde han på Comediehuset i Göteborg med Gustav Åbergsson, Vincent Fredriksson och Ambrosiani och Bautain från Kungliga Baletten. Lewenhagen räknas som den sista teaterdirektören som lät uppföra de sk Harlekinader som var så populära under 1700-talet men som försvann under följande sekel.
1812 anställdes han vid Dramaten som sufflör och 1814 som skådespelare. Han slutade 1817 och blev bryggare i Malmö, Nyköping och 1823 i Norrköping.
Ett svar på ”Johan Peter Lewenhagen”