Lovisa Simson

Lovisa Concordia Simson, förmodligen född Lindström 1746, död 26 februari 1808 i Göteborg, var en svensk teaterdirektör, ledare för det Gemenasiska Sällskapet i Comediehuset i Göteborg mellan 1787 och 1792 och Sveriges första kvinnliga teaterdirektör (över en fast teater).

Var troligtvis gift med en man vid namn Kliecnik i sitt först äktenskap. I sitt andra äktenskap gift med den 7 år yngre Gustaf Simson.

Gemenasiska sällskapet och teatern vid Sillgatan i Göteborg, stadens första teater (1779), leddes först av Johan von Blanc, som var direktör fram till 1786, då han kom i konflikt med truppen, som försökte rymma ur landet och togs fast vid norska gränsen. Han efterträddes av sällskapets kanske mest firade medlem, Andreas Widerberg, som gjorde konkurs 1787. Han efterträddes av violinisten Johan Gustaf Simson, som efter att ha avskedats som repetitör vid Operan ibland förestått musiken i Comediehuset, och 1786 beviljats teaterprivilegium av Gustav III på villkor att hans aktörer kunde hämtas till Stockholm, men inte tvärtom, om de var tillräckligt bra.

Gustaf Simson dog en kort tid senare utan att ha hunnit uträtta någonting, och i december 1787 intogs platsen av Lovisa Simson, som i egenskap av hans änka ärvt hans teaterprivilegium. Hon stod på bar backe med två småbarn (Adolf Ludvig, 7 år, och Lovisa Charlotta, 5 år) och teaterpriviliegiet var hennes enda tillgång. Hon blev därmed Sveriges första kvinnliga teaterdirektör vid en fast teater.

Lovisa Simson upprättade ett kontrakt om delat ledarskap med Widerberg, där han skulle leda det rent konstnärliga arbetet på scenen och skådespelarna som scenföreståndare, medan hon skulle ha ansvar för kassa, biljettförsäljning och samt teaterns administration och ekonomi. Deras kompanjonskap gick bra och Widerberg ordnande maskeradbaler, spelade Molière, Holberg, Barberaren i Sevilla och hyrde in gästartister som den polske ekvilibristen och konstmästaren Joseph Michalowitz.

Då kungen kom till staden för att leda försvaret mot danskarna 1788, gick han på teatern och berömde både Widerberg (som var djupt skuldsatt) och Kjell Waltman, som han sedan tog med sig till Stockholm. I Comediehuset tog nu Lovisa Simson över positionen som direktör på allvar och gav Widerbergs uppgifter som scenföreståndare till skådespelaren Johan Petersson. 31 augusti 1790 annonserade hon premiären av pantomimen Vulcanii utbrott i fem akter producerad och med scendekor av Louis Jean Desprez, som blev en succé, utökad av de många skandaler och slagsmål Desprez blev invecklad i Göteborg, bl.a. med Johan Petersson. Lovisa Simson drev teatern fram till bara några veckor före mordet på Gustav III, vilket anses inleda slutet på teaterns glanstid.

Simson avslutade sin verksamhet 1792. Hon tycks dock ha fortsatt inneha teaterlokalen: under de följande åren, åtminstone fram till 1798, gav de olika teatersällskap som använde lokalen för sina föreställningar ofta en recett, det vill säga inkomsten för en kvälls föreställning, till förmån för Simson.

Texten i huvudsak från Wikipedia

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.