Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Ostindiska kompaniet – femte oktrojen 1806-13

Del 7 av 7 i serien 1700-talets kompanier

Ostindiska Kompaniets femte oktroj är främst känd för två saker, att den inte skickade några egna skepp till Ostindien och att den avvecklades i förtid. Mindre känt är att oktrojen gav en utdelning på satsat kapital på 53% och alltså var klart lönsam. Kapitalbasen var dock klart mindre än tidigare och ägarskaran hade mycket lite gemensamt med de tidigare oktrojernas delägare. Grundfonden var på totalt 450 000 rdr specie. Den femte oktrojen gick alltså inte i konkurs vilket nästan alla sajter på internet påstår. Det var den fjärde oktrojen som gick i konkurs år 1809. Konkursen i den fjärde oktrojen var inte färdig förrän 1811.

Det fanns också ett klart samband mellan ägande i den femte oktrojen och ägande i Svenska Västindiska Kompaniet. Den femte oktrojen handlade sannolikt i huvudsak med USA och Napoleontidens kontinentalblockad var central för bolagets verksamhet.

Från fjärde oktrojen övertogs halva kompanibyggnaden på Norra Hamngatan, byggnaderna i Klippan och två fartyg liksom anställda. Även från Västindiska Kompaniet övertogs anställda.  En stor mängd varor inköptes också från fjärde oktrojen som dock inte kunde säljas förrän 1812. De ostindiska varor kompaniet inköpte såldes sannolikt i England eller smugglades till kontinenten förbi Napoleonblockaden tillsammans med brittiska varor.

1808 försökte dock Ostindiska Kompaniets femte oktroj att sända ett skepp, med namnet Hoppet. Fartyget kom dock inte längre än till England där resan fick avbrytas på grund av att det rådande politiska läget i Sverige var osäkert och fartyget därför inte gick att försäkra.

Direktörer vid starten av den femte oktrojen var Samuel af Ugglas, David Schinkel (dog redan 1807), L. Reimers P:son (dog 1811) och Hans Niklas Schwan från Stockholm samt Niclas Björnberg från Göteborg. De 4 första hörde till de ledande personerna i Västindiska Kompaniet och Niclas Björnberg var Göteborgs rikaste person och det var han som 1807 köpte den halva av Ostndiska Kompaniets fastighet på norra Hamngatan som den femte oktrojen inte köpte.  Sekreterare i oktrojen var Pehr Ulmgren. Efter en tid kompletterades styrelsen med Carl Abraham Arfwedson, Carl Adolph Grevesmühl, Bernt Harder Santesson och Bengt Gustaf Ingelman.

Det var kanske ingen tillfällighet att så många av de nya intressenterna i femte oktrojen också var delägare i Västindiska Kompaniet då en stor del av bolagets verksamhet gick ut på att förmedla handel mellan Storbritannien och USA för att komma runt Napoleons kontinentalblockad. En stor del av USA:s export gick via St. Barths, Sveriges koloni i Västindien som fram till 1812 kontrollerades av det Västindiska kompaniet. 1812 gick 20% av USA:s export den vägen.

Därefter tog svenska staten över skötseln av St. Barths och då avvecklades också den femte oktrojen. Sambandet mellan de två kompaniernas avveckling var med all sannolikhet inte tillfällig utan det fanns ett tydligt och klart samband. Oktrojen var tänkt att vara till 1821, men upplöstes alltså redan 1813 då det inte fanns några affärsmöjligheter längre.

Via Göteborg gick också en stor del av USA:s export till Europa. Niclas Björnberg spelade en stor roll i denna handel liksom många andra Göteborgsköpmän som Olof Wijk, William Gibson, Joseph & Olof Hall, Low & Smith med flera. Bland de varor som togs till Europa via Göteborg fanns te och bomull och via St. Barths te, bomull, socker, kaffe, tobak, ris med mera.

Niclas Björnberg var mellan 1806 och 1810 Göteborgs största redare och fortsatte därefter att höra till de största om än inte allra störst varje enskilt år. Laurens Tarras störst 1811-13. Båda dessa var var sannolikt investerare i den femte oktrojen, Tarras hade troligen också varit det i den fjärde. Även G.B Santesson & Söner (Bernt Harder Santesson) var 1806-1811 en av de största redarna i Göteborg

Ostindiska Kompaniets femte oktroj köpte te av eller fraktade te med skepp från USA. Till Sverige kom de med mindre skepp vilket kan ses i de bevarade dokument från den femte oktrojen. Under åren 1810-12 anlöptes Göteborg minst 32 gånger av 20 olika skepp med ostindiska varor i lasten. Dessa skepp var US-amerikanska. Huvuddelen av detta exporterades sedan från Göteborg med mindre skepp som det i en berättelse från den tiden beskrivna Adolph.

Fartyg med Ostindiska varor som anlöpte Göteborg 1810-12, namn, antal gånger, kapten

Adolphus, 2, William Breewort
Adriana, 1, Freeman Lorring
The Commerce, 3, Ingersoll
The Dominion, 1
Elisa Gracias, 3
Factor, 3, Edward Brown, Robert Jones, J. Rathburn
Hannah, 1, Bicknell
Independence, 1, J. Williams
Levant, 1
Mary, 1, Lintzie
Neptun, 1, Henry King
Nestor, 1, B. Payson
Niagara, 1
Olymphus, 3, J. Cruft
Pilgrims, 2, Rathburn
Pittsburgh, 1
Schilderik, 2, Amaza (Amasa) Clark
Sylph, 2, J. Forbes
The Thomas, 1, Henric Jackson
Virginia, 1

Dess fartyg kom med te av olika slag (Congo, Souchong med mera), tyger och andra ostindiska varor.

 

 

Serienavigation<< Ostindiska Kompaniet – fjärde oktrojen 1786-1806
Advertisements

One Response to Ostindiska kompaniet – femte oktrojen 1806-13

  1. […] början inkluderar slutet på Ostindiska kompaniets 4:e oktroj, Ostindiska kompaniets 5:e oktroj, slutet på sillperioden samt Göteborgs gyllene period, kontinentalblockaden. De stora […]

Kommentera