Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Andreas Andersson

Andreas (Anders) Andersson föddes 1745 och dog 1809. Mycket lite, är känt om hans bakgrund, om han var gift, vilka han var släkt med eller hur det kom sig att han var så framgångsrik att han kunde bli direktör i Ostindiska Kompaniet. Men några tankar om vem han kanske var ger jag längre ner i detta inlägg.

Andreas Andersson var handlande och fick under sitt liv titeln kommerseråd. Mellan 1777 och 1786 var han också direktör i Ostindiska Kompaniet under dess tredje oktroj. Det betyder att han troligen också investerat i den tredje oktrojen.

Han var också delägare i firman Andersson & Wohlfahrt tillsammans med Bernhard Wohlfahrt (1742-1808). Firman var stor ägare av sillsalterier och trankokerier däribland ett stort som övertogs från från firman Westerling & Wohlfahrt efter Olof Westerlings död 1788. Ett skärgårdsverk låg vid Bovik på Björkö, ett vid Kyrkesund vid namn Kålhuvudet, ett på Galterön i Ödsmål norr om Stenungsund, ett vid Havden i Stenungsund och ett vid Stora Varholmen. Från fadern Caspar Wohlfahrt övertog Bernhard Wohlfahrt förmodligen också ett skärgårdsverk på Kalvsund.

Andreas Andersson var också delägare i Varvet Kusten liksom sannolikt i skärgårdsverket på Rammen innanför Rörö tillsammans med Laurens Tarras. Sillsalteriet och trankokeriet på Rammen byggdes först 1803 och i dokument om salteriet anges att delägaren Anders Andersson var bokhållare där och dog 1816. I hembygdsboken om Rörö står det att han var borgare i Kungälv.

Kommerserådet Andreas (Anders) Andersson uppges ha dött 1809. Jag finner det osannolikt att det skulle handla om två olika personer så det ena måste vara ett skrivfel och uppgiften om att det var en borgare från Kungälv som ägde salteriet mindre sannolik än att en person som troligen hade släktband med Tarras var delägare.

Det är också mycket sannolikt att det var kommerserådet som satsade de stor pengar som krävdes för att bygga det stora skärgårdsverket på Rammen som dock inte kom att drivas speciellt länge:

På västsidan byggdes 1803 Sillsalteri Och Trankokeri Wärket Rahmen. Det bestod av en rödmålad ”Caraktärsbyggning” i två våningar med kakelugnar och brutet tegeltak. Trankokeriet med åtta kittlar var femton meter långt och tio meter brett och hade också två våningar och tegeltak. Salteriet var stort, 55 x 10 meter, och till en tredjedel byggt på pålar ut i vattnet.

Därtill fanns tunnbindarnas hus, bodar, förråd, ”planer och brögger och hemlighus” och ute i vattnet en grumsdamm där avfallet spolades ut. Stanken var förfärlig, men här bodde under säsongen 80 personer: gälare, saltare, kokare, fyrare, tunnbindare.

Bokhållaren Anders Andersson som ägde halva anläggningen bodde här året om med sin familj i ett fint hus fyllt med stora skåp, matsalsmöbler, lampetter, speglar med förgyllda ramar, ostindiskt porslin och silverbestick. Han drev också en välbesökt krog.

Trankokeriet var igång dygnet runt hela säsongen, två, tre månader under vintern. Men efter fem år försvann sillen. Många trodde att det berodde på tunnbindarnas eviga bankande och kanonskotten från mistvarnare, saluter och örlogsskepp. Men sillen har kommit och gått i århundraden. 1824 var allt här nedplockat, raserat och sålt. Bara grunderna finns kvar i dag.

RAHMEN2Att Andreas Andersson bodde på Rammen året runt finner jag också helt osannolikt. Om det nu rör sig om samma person. I början av 1800-talet investerade Andreas Andersson också i ett antal fastigheter/tomter på Södra Hamngatan:

På 1620-talet ägdes östra delen av Södra Hamngatan 27, liksom Drottninggatan 28, av handelsmannen Jacob Herwegh, som 1629 sålde den till Carl Bock. Den kom att byta ägare flera gånger. Efter den stora stadsbranden år 1721 byggdes ett nytt trähus, vilket blev färdigt 1725. Det byggdes om och till år 1733 efter ritningar av Bengt Wilhelm Carlberg. På 1760-talet kom det att ägas av superkargörerna Hans Coopman och David Sandberg. Kommerserådet Andreas Andersson lät bygga på huset 1802, men i december samma år brann huset ner i det årets stadsbrand.

Den västra delen av tomten ägdes 1636 av skotten och trävaruhandlaren Henrik Hampton. Liksom grannhuset förstördes det i bränderna 1721 och 1802. Efter den senare köptes det av kommerserådet Andersson

Kommerserådet Andersson kom även att köpa fastigheten Drottninggatan 28 och ägde därmed tre tomter i kvarteret. Han lät Carl Wilhelm Carlberg rita ett nytt hus, som uppfördes åren 1804–1808. Mot Södra Hamngatan hade det tre våningar och mot Drottninggatan var det ett envåningshus. Bottenvåningen inrymde handelslägenheter och magasin, medan de övre våningarna var bostadsvåningar. Andreas Andersson avled år 1809 och huset såldes 1811 till kommerserådet och rådmannen Johan Nicolaus Malm. Efter stadsbranden 1813 flyttade Carl Wilhelm Carlberg, som förlorat sin bostad vid Norra Hamngatan, in i Malms hus och avled där året därpå. Efter Malms död 1817, såldes huset år 1820 till grosshandlaren Anders Magnus Prytz.

1801 köpte Andreas Andersson också landeriet Liseberg från Johan Henrik Rosenschütz. Han lät renovera och rusta upp landeriet som förfallit under Rosenschütz tid som ägare. Innan Rosenschütz ägde det var J.A. Lamberg ägare.

Johan Henrik Rosenschütz var svåger till Bernhard Wohlfahrt (de var gifta med varsin syster Åhman, Elsa Maria Åhman respektive Agneta Cornelia Åhman) och det är sannolikt att också Andreas Andersson var en svåger då han ju hade firma ihop med Bernhard Wohlfahrt. Dessutom var Laurens Tarras gift med en dotter, Sofia Jacobina Beckman till en tredje syster Åhman, Christina Eleonora Åhman (1747-1795). Laurens Tarras och Andreas Andersson var sannolikt de som ägde skärgårdsverket på Rammen.

Teorin att Andreas Andersson kanske var ingift i familjen Åhman stärks av det faktum att en H.J. Åhman var en av de sista superkargörerna i Ostindiska Kompaniet. Det är ju därför inte osannolikt att H.J. Åhman hade någon släkting som var aktiv i Ostindiska Kompaniet såsom exempelvis Andreas Andersson.

Superkargören Hans Jacob Åhman var för sin del son till skräddarmästaren Magnus Åhman som kan ha varit en bror till systrarna Åhman. Magnus Åhman hade också en dotter med initialerna A.C. vilket ju stärker resonemanget lite mer då det kan vara en förkortning av Agneta Cornelia. Zacharias Brandt som var gift med A.C. Åhman var inblandad i superkargörens Åhmans efterlämnade affärer år 1810. H.J. Åhman tycks ha dött året innan.

H.J. Åhman var gift med Sophia Wetterström och de hade minst en dotter, Maria Augusta Åhman, född 1794-04-15. Eventuellt också en son med namnet John Åhman.

När det gäller Andreas Andersson bakgrund så var han kanske son till den brittiske handlaren Thomas Anderson som var verksam i Göteborg och en stor uppköpare av ostindiska varor.

Thomas Anderson var gift med Johanna Schröder vars syster var mor till Johan Anders Lamberg. De ägde fram till hans död 1760 en del av gården Östra Skår. Ägare innan dess var Samuel Schutz, farfar till Johan Henrik Rosenschütz. Johanna Anderson (Schröder) sålde vid makens död deras gårdsandelar till Johan Anders Lamberg som sen sålde till Jonas Erichsson gift med Helena Böker, dotter till Sven Hansson Böker och Johanna Söderberg.  Johanna Söderberg var sannolikt syster till Elisabeth Söderberg som var gift med Johan Anders Lamberg vars mor alltså var Sofia Schröder, svägerska till Thomas Andersson. 1777 sålde Jonas Erichsson andelarna i Skår till Christian Beckman, son till Gregorius Beckman och Catharina Wohlfahrt (faster till Bernhard Wohlfahrt). Christian Beckman var farbror till Sophia Jacobina Beckman.

Thomas Anderson och Andreas Andersson delar samma släktkrets varvid det är troligt att de också är släkt. Det är därför ganska sannolikt att Andreas (Anders) Andersson är son eller sonson till Thomas Anderson. I ett tidigare äktenskap i Vänersborg föddes det år 1711 en son som fick namnet Anders. Om denne dog som barn är Andreas Andersson sannolikt son till Thomas Anderson, om inte är han kanske sonson.

1797 finns Andreas Andersson upptagen bland de högst taxerade i Göteborg men 1806 finns han inte med.  Detsamma gäller Bernhard Wohlfahrt. Efter att Bernhard Wohlfahrt och Andreas Andersson dött 1808 respektive 1809 gick firman Andersson & Wohlfahrt i konkurs 1810.

Advertisements

One Response to Andreas Andersson

Kommentera