Finland

Byggdes på Stora Stadsvarvet, 450 läster, 30 kanoner, 150 personers besättning. Under tredje oktrojen minskar Finland sin beväpning till 20 kanoner.

1:a resan, till Kanton, feb 1762 – aug 1763

Kapten: Carl Gustaf Ekeberg
Superkargörer: Christian Tham, Gustaf Gabriel Lood, Henric H. Ditmer, Joh. Paul Eckerman

2:a resan, till Kanton, feb 1764 – 24/7 1766

Kapten: Simon Ruuth
Superkargörer: Anders Gotheen, Joh. Isac Paulin, Just. C. Osterman. Fredr. Bratt

Från denna resa finns två journaler skrivna av volontären Mauritz Salomon von Krusenstjerna respektive volontären Claes Ericsson Sparre bevarade. Dessutom bokföring för delar av resan gjord av Claes Ericsson Sparre.

3:e resan, till Kanton, 26/12 1769 – 7/6 1771

Kapten: Carl Gustaf Ekeberg
Superkargörer: Anders Arfwedson (stannade i Kanton)

Abraham Alnoor och Carl von Heland var assistenter, styrmän var Gust. Fr. Ulf, J.J. Ekman, Peter Pettersson och Johan Adolf Burtz medan N. Ad. Ekman och Olof Malm var lärstyrmän. Fältskärer ombord var Joh. Hind. Wallman och Barth. C. Berger medan Johan Dassau var skeppskrivare och Jacob Wallenberg skeppspräst. Resan har beskrivits av Jacob Wallenberg i hans berättelse Min son på Galejan. Också beskriven av Ekeberg.

Kopparstick efter Ekebergs teckning i dagboken Ostindisk resa.

Finland i orkan på Nordsjön. Kopparstick efter Ekebergs teckning i dagboken Ostindisk resa.

Den 26 december 1769 lämnade Finland Sverige i sällskap med Cron Prins Gustaf. Båda på väg till Kanton.

Den 26 december 1769 avseglade Svenska Ostindiska Kompaniets skepp, Finland och Cron Prins Gustav, från Göteborg med destination Kanton.

Den 1 januari siktades Shetland (på den tiden ”Hitland”) och Finland hamnade den 4 januari i en kraftig storm så stark att inga segel kunde föras de följande dagarna.

I mitten av januari 1770 hade skeppet hunnit förbi nordspetsen av Skottland och sjögången hade börjat minska. Men återigen drabbades Finland av en storm som varade i 24 timmar. Den var så mycket vådligare eftersom den blåste skeppet mot Skottlands klippor men skppet klarade sig även denna gång.

Efter sex veckors storm råkade fartyget ut för enfruktansvärd orkan den 24 januari, där skeppet ibland var under vattnet. En matros dog. Den 7 februari såg besättningen  återigen Shetlands klippor om babord.

För att utföra nödvändiga reparationer och proviantera beslöt befälen ombord sig för att söka en säker hamn. Med fortsatt västliga stormvindar satte de kurs på Norge. Med hjälp av lots tog sig fartyget den tionde februari in i en naturhamn vid Svinörsund, och ankrade upp. Tre veckor blev skeppet liggande i hamn.

Den 6 mars 1770 satte de ånyo segel förutom några dödsfall var de en fortsatta färden mot Kap var relativt angenäm. Den 22 mars siktades Maderia, och den 25:e öarna Palma, Gomera, Teneriffa och Picos himmelshöga spets (dvs Kanarieöarna och vulkanen Teide på Teneriffa).

På morgonen den 24 maj siktades Taffelberget. Vinterns början på södra halvklotet med hårda vindar och dåligt väder söder om Afrika.

För att undvika oväder i Taffel Bay vid Kap, gick fartyget öster om udden till Bay Falso, belägen 5 mil öster från själva staden. Det var förenat med stora risker att segla in Bay Falso, men det gick bra och fartyget kunde ankra upp.

Två dagar senarebegav sig delar av besättning till Kap, de satt inpackade i en stor vagn, som var betäckt med ett stycke rödtjärad segelduk, och drogs av fem par oxar. Och kuskar hade de hyrt från blåkulla, de vore tvenne slavar från Madagaskar. Vägen var barnt och slingrig med branta stup vid sidan av.

Finland stannade nästan en månad i Falso Bay, för översyn av skepp, manskap och proviant. Med Java som nästa mål, sattes segel morgonen den 21 juni. Vindarna var gynnsamma och den 3 augusti, sex veckor efter att de lämnat Goda Hoppsudden, fick de ön Java i sikte och anlände den 8 till Anjer som ligger i sundet Sunda Strait, där de ostindiska skeppen ofta ankrade hämta vatten och förfriskningar.

Den 22 augusti, sexton dygn efter ankomsten till Java, passerades ön Banca. Den 27 sågs Pulo-Sapata eller Lästen på svenska, en liten klippa mitt i stora havet, som var vitmålad med oräkneliga fågelägg. Pulo-Condor passerades om babord, en ö där två svenska skepp blivit överliggande, nämligen Kalmar år 1746, och Finland 1764.

I Kinesiska sjön blåser tvenne ständiga vindar om året, nästan sex månader vardera, sex månader med vind som gjorde det möjligt att segla till Kanton och sex månader med möjlighet att segla därifrån. i Perioden när det växlar plågades området av taifuner (dvs orkaner). Den som efter september kom in i i Kinesiska sjön kunde inte vara säker på att nå Kanton det året. Finland anlände till Macao den 5 september, fick lotsar ombord och kastade ankar i Wampoa den 7:e. Där låg redan Cron Prins Gustaf som anlänt nio veckor före Finland och dessutom också tretton andra skepp. Efter Finland kom ytterligare nio stycken, så att det totalt blev 13 engelska, 5 holländska, 2 franska, 2 danska, och våra 2 utom ett portugisiskt, som låg i Macao. Finland var tillbaks i Sverige i juni 1771 med sedvanlig last av te, siden och porslin.

Oljemålning av Jacob Hägg 1921 med teckningen av Ekeberg som förlaga.

Oljemålning av Jacob Hägg 1921 med teckningen av Ekeberg som förlaga.

4:e resan, till Kanton, 15/1 1773 – 4/6 1774

Kapten: Isaac Selle
Superkargörer: Jacob Arfwedson, Abr. Alnoor

5:e resan, till Kanton, 7/1 1776 – 19/6 1777

Kapten: Isaac Selle
Superkargör: Jacob Arfwedson

En bevarad sjöjournal skriven av Mauritz Salomon von Krusenstierna finns.

6:e resan, till Kanton, 18/1 1778 – 22/7 1779

Kapten: Mauritz von Krusenstierna
Superkargör: Samuel Koschell

Från resan finns två bevarade journaler, en skriven av von Krusenstierna och en skriven av lärstyrman Adolph Nordenheim.

7:e resan, till Kanton, 31/1 1780 – 19/7 1781

Kapten: Nils Almroth
Superkargör: Abraham Alnoor