Charles Pike (-1743) tillhörde handelseliten i London och kan ha arbetat i brittiska East India Company innan han begav sig till Flandern för att arbeta i Oostende-kompaniet. Huvuddelen av de som arbetade som superkargörer och kaptener i Oostendekompaniet var britter. Charles Pike var tillsammans med Thomas Hall, John Harrison, James Tobin, George Kitchin, James Naish och Charles Morford föregångare. När det gäller Tobin och Naish är det helt klarlagt att de arbetade för EIC innan de började arbeta hos Oostendekompaniet. Det har många gånger påståtts i litteraturen att Pike var skotte, men det var han inte utan engelsman.
Charles Morford (-1744), systerson till Charles Pike var tillsammans med farbrodern och George Kitchin bland de som sen kom att söka sig till Svenska Ostindiska kompaniet. Thomas Hall som senare etablerade sig som handlare i London kom att bli en mycket viktig handelspartner för många affärsmän i Göteborg.
George Kitchin, Thomas Hall, James Naish och Charles Pike arbetade alla både som kaptener och superkargörer i Oostende-kompaniets (GIC) tjänst. Ofta arbetade de tillsammans. På fartyget Sint Joseph var Charles Pike kapten på en resa medan han var superkargör på samma fartyg 1723. På samma expedition som också innefattade Marquis de Prié (1723) var Thomas Hall, Robert Hewer och Jacques de Meyer superkargörer. På Huys van Oostenryck år 1721 och 1723 var Thomas Hall superkargör och 1721 också kapten medan Charles Morford bl.a. var assistent på Huys van Oostenryck år 1719 och därefter assistent på ytterligare två resor och som 3:e superkargör två gånger.
När Oostendekompaniet avvecklades etablerade sig Charles Pike i Göteborg som handelsman från 1734 tillsammans med britten John Wilson och göteborgsköpmannen Peter Bagge. Innan dess tycks han ha bott i Amsterdam. Charles Pike var direktör i Svenska Ostindiska Kompaniet från 1737 till sin död. Hans bror John Pike började arbeta i Svenska Ostindiska Kompaniet redan 1731 och det gjorde också systersonen Charles Morford. Charles Morford hade innan dess försökt få jobb i det holländska Ostindiska Kompaniet (VOC). Charles Pike hade goda förbindelser ute i Europa och var en etablerad tehandlare. Firmorna J.J. Moretus och Jacobus de Pret i Antwerpen var huvudsakliga köpare av te från Charles Pike.
John Pike
Charles Morford var bland annat superkargör på Friedericus Rex Sueciae under den första resan 1732-33 liksom under den andra resan 1735-36, på Suecia 1737-38 samt på Götheborg 1739-40 och 1741-42. John Pike var det på Friedericius Rex Sueciae under den först resan 1732-33, Tre Cronor 1736-37, Calmar 1741-43 och 1744-45.
Under den första resan kom John Pike i konflikt med skotten James Moir som arbetade som hans assistent och det är uppenbart utifrån vad Colin Campbell skrivit i sin dagbok från resan att Pike var engelsman och inte skotte. Det är också uppenbart från Colin Campbells dagbok att han inte var överdrivert förtjust i Charles Morford. Charles Morford dog på på hemväg under sin sista resa med Götheborg. Han var vid tillfället misstänkt för en homosexuell förbindelse med matrosen Johan Hellman. Något som var ett allvarligt brott på den tiden. Johan Hellman dömdes till att sitta i häkte tills han kunde utvisas ur Sverige för gott. Så skedde också.
Anna Elisabeth Pike, född 1725 i Lissabon och dotter till John Pike, gifte sig 1746 med superkargören Jakob Jeansson von Utfall, son till amiralen Jean von Utfall, som 1753 blev direktör i Ostindiska Kompaniet.
8 svar på ”Pike och Morford”