Personer som tjänstgjorde i både danska och svenska kompaniet

Ett fåtal personer kom att tjänstgöra i både det Svenska Ostindiska Kompaniet och i danska Asiatisk Kompagni. De flesta av de få fall som existerar handlar om flamländare som också hade arbetat för Oostendekompaniet.

Endast en var skotte eller britt, George Elphinston (1721-77). Hans bakgrund är dock överhuvudtaget inte känd och mycket är oklart om honom. Han tycks dock inte ha haft nåt med Oostendekompaniet att göra såvida han inte där använde ett annat namn. Om honom och han närmare släktingar i Norden har jag skrivit ett eget inlägg och inga mer ord ska därför ägnas åt honom i detta inlägg. Istället ska vi titta på de andra som arbetat för bägge kompanierna. Ett specialfall är också Charles Barrington som arbetade i Svenska Ostindiska Kompaniet och sen samarbetade med danska Vestindisk-Guinesisk Kompagni.

Det rör sig om två flamländare, Pieter (Pierre) Brunet och Bonaventura Drijvoet. Det står inte att finna i svenska källor, men den belgiske historikerna C. Koninckx nämner dem i flera artiklar och böcker han skrivit, däribland Zuidnederlanders in vreemde dienst buitengaats. Rent generellt var det betydligt fler flamländare i tjänst hos det svenska kompaniet än i det danska. I det svenska kompaniet återfanns också en hel del skottar, britter och irländare som också hade arbetat för eller haft kopplingar till Oostendekompaniet. Drijvoet och Brunet nämns också i Jan Parmentiers artikel, Søfolk og supercargoer fra Oostende I Dansk Asiatisk Kompagnis tjeneste 1730-1747

Pierre Brunet föddes i Oostende 1694 och gick ut på sin första resa med en Ostindiefarare år 1723, som fjärdestyrman på Sint Joseph, tillhörigt Oostendekompaniet. 1725 var han andrestyrman på Keyserinne som gick till Kanton, 1726 på Carolus VI på en färd till Bengalen och 1729 var han förstestyrman på samma fartyg. 1730 var han andrekapten och kapten på skeppet Phoenix som seglade till Trankebar med flera destinationer i Indien för Oostendekompaniets intressenter men med Tysk-romersk flagg. Oostendekompaniet upphörde 1731 och 1732-33 återfanns Brunet i det danska kompaniet, Asiatisk Kompagni som andrestyrman på Slesvig som gick till Kanton. Efter resan var han inköpare av te på auktionen för Jacomo de Prets räkning.

1737-38 seglade Pieter Brunet som förstestyrman på Svenska Ostindiska Kompaniets skepp Suecia till Kanton och 1740-42 hade han samma tjänst på Friedericus Rex Sueciae på en resa till Bengalen.

Ett år senare (1743) fick han återigen arbete för danska Asiatisk Kompagni. Nu på en resa med Princesse Lovisa med Malabarkusten som mål. På Malabarkusten köptes peppar och det hela var ett försök av Asiatiska Kompagni och en av dessa större delägare, firman Fabritius & Wever, att försöka slå sig in på handel med peppar. Brunet var kapten och 2:e superkargör ombord. Förste superkargör var Jacobus de Meyere från Gent och styrmän Pieter Clinckaert och Bonaventura Drijvoet, också de flamländare. Alla ledande positioner på fartyget hölls alltså av flamländare vilket sedan orsakade en rad problem med danska besättningsmedlemmar som inte ville lyda order från flamländska befäl. Som ledare för de danskar som inte vill lyda order framstod assistenten Erick Ericksen Koch. Den 1 augusti 1743 kom det till ett rent myteri som slutade med att Ericksen Koch hamnade i arresten.

Den 8 december gick Princesse Lovisa på grund vid Maldiverna och sjönk. Av 96 man ombord dog 69. Varken Brunet, de Meyere eller Drijvoet överlevde. De överlevande inklusive Clinckaert räddades av ett franskt skepp, L’Union, som förde dem till Pondichéry. Pieter Clinckaert vägrade tala med danskarna i Trankebar och reste tillbaks till Oostende via Frankrike. Han besökte aldrig mer Danmark. Varken Clinckaert eller Drijvoet hade tidigare erfarenheter som styrmän och det är väl troligt att detta kan ha medverkat till skeppsbrottet.

Bonaventura Drijvoet som också dog vid skeppsbrottet hade också han arbetat i både Oostendekompnaiet och i Svenska Ostindiska Kompaniet. Som vanlig uppassare på Peys till Bengalen 1726 och som matros på Concordia till Bengalen 1732. I Svenska Ostindiska Kompaniet arbetade han som kanonjär på Stockholm under resan till Kanton 1740-42 för att året efter arbeta som styrman på Princess Lovisa.

I det Svenska Ostindiska Kompaniet finns inga berättelser om allvarliga motsättningar inom besättningar eller mellan besättning och befäl trots att svenska ostindiefarare de första 20-30 åren alltid hade mycket blandad besättning och huvudsakligen skotska och flamländska befäl och superkargörer. På danska fartyg verkar det ha varit vanligare att danska besättningsmän inte accepterade utländska befäl, då det finns flera berättelser om sådana motsättningar, dels på den här beskrivna resan med Princesse Lovisa och dels på Charles Barringtons expedition med Grevinden af Laurvig.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.