Byggd i Stockholm av Carlos & Claes Grill. På 387 läster med 30 kanoner och 130 mans besättning.
1:a resan, 10:e expeditionen, till Kanton, 10/1 1742 – 25/7 1744
Kapten: Peter von Utfall (avled i Kanton 9 augusti 1743), Madison Hunt (följde bara med till Cadiz)
Superkargörer: William Elliot, James Adam Coppinger, Peter Teodor König, Nicolas Heegh
Assistenter till superkargerna var Lars Thiulen, Charles Bratt, Peter J. Behrenberg och Anthony Maria Petrino. Förste fältskär var George Bellenden och andre fältskär Johan Westerberg. Olof Tragusell var buteljör, Jonas Molander hovmästare och Zacharias Rhylin var skeppspräst.
Fördes av kapten Erik Moréen från Stockholm till Göteborg dit fartyget ankom 4 januari 1742. Fartyget var då redan fullt utrustat och lastat inför färden till Kina. Majoriteten av besättningen mönstrade på redan i Stockholm.
Totalt fanns det 24 intressenter som satsade pengar i expeditionen. Totalt satsades enligt vissa uppgifter 731 121 dlr smt varav Colin Campbell, Hugh Campbell, Niclas Sahlgren och Charles Pike satsade totalt 633 921 dlr smt. Enligt en annan källa satsade Pietro de Prolis änka i Flandern 75 841 dlr smt, den flamländska handelsmannen Urbano Arnold 7 254 och superkargören Michel Verbeke 23 184. Uppgifterna stämmer inte överens och kommer från två olika källor (Sven T. Kjellberg, Svenska Ostindiska Compagnierna, 1974 och Christian Konincx, The first and second charters of the Swedish East India Company 1731-66, 1980). Sannolikt är totalsumman för liten. Även Thomas Coppinger, farbror till J.A. Coppinger var stor investerare (subskribent).
Knappt fjorton dagar efter utresan stötte fartyget på en klippa vid norska kusten, vid Langesund i Norge. Reparerades där för drygt 40 000 dlr smt och fick ny rigg. Försäkringen betalade en fjärdedel av beloppet. Lämande Langesund vid mitten av mars. När skeppet befann sig i Cadiz avvek andrekaptenen Madison Hunt och dessutom sattes förstestyrmannen Ninian Brice i arrest. Skeppet tvingades också övervintra på ön Hainan i södra Kina då den förening som grundstötningen utgjorde innebar att de missade passaden i Sydkinesiska sjön. De anlände till Hainan i november 1742 och kunde lämna ön i mars 1743 men hamnade på Ladrinesöarna (Marianerna där de förblev till den 15 april när det satte kurs på Macao. Den 18 april anlände de till Whampoa.
Under tiden skeppet uppehöll sig i Kanton utbröt en brand i faktorområdena utanför själva Kanton där de ostindiska kompanierna förvarade sitt god sinnan det lastade ombord. Branden bröt ut den 7 december 1743 enligt den nya kalendern och den 26 november enligt den gamla. Branden beskrevs av den danske skeppsprästen Jens Boje på Dronningen av Danmark som också befann sig i Kanton liksom av den brittisk kommendören Anson på skeppet Centurion. Kapten på Centurion var Saumarez förutom av C.G. Ekeberg som var 4:e styrman ombord på Drottningen av Swerige
Branden som innebar att det faktori Drottningen av Swerige hyrt branna ner orsakade förluster för Drottningen av Swerige på 23 338 dlt smt vilket bara var cirka 4,5% av hela telastens värde. Det mesta av lasten tycks ha först till Whampoa innan branden altternativt så stod säljaren för risken. Däremot tycks en del av de som tog bodmerilån för att köpa pacotill ha förlorat stor delar av sina varor och i viss fall också gått med förlust på affärerna.
Efter Peter von Utfalls död i Kanton blev andrestyrmannen Nicholas Carpentier befälhavare ombord. På hemresan besökte fartyget den portugisiska ön Faial i Azorerna.
På det insatta kapitalet lämnades en utdelning av 105 % vilket innabar att det var den klart lönsammaste resan under den första oktrojen trots branden. Därutöver avsattes en reservfond på 167 863 dlr smt. Te inbringade 1 700 323 dlr smt vid auktionen. Det totala försäljningsvärdet var 2033 840 dlr smt. Av detta utgjorde pacotill 375 390 dlr smt, dvs knappt 17%.
Försäljningsvärde för pacotill, namn, dlr smt
1:e superkarg William Elliot, 101 266 + provision på 30 469
2:e superkarg J.A. Coppinger, 30 897 (hans provision är okänd)
1:e kapten Peter von Utfall, 22 935 + provision på 17 411
3:e superkarg Peter Theodor König, 22 830
4:e superkarg Nicholas Heegh, 19 999 + provision på 8 705
2:e styrman Nicholas Carpentier, 19 482
1:e styrman Ninian Brice, 17 208
3:e styrman Carl Chapman, 8 493
Skeppspredikant Zacharias Rhylin, 7 873
Båtsmans math Hans Kruse, 3 916
Jacob Verbecke, 1 163
Kvartermästare Eric Sundberg, 710
Volontär Fredrik Toutin, 634
Kvartermästare Johan Ekström, 632
Midshipman Johan Willing, 567
Levinius Olbers, 555
Matros Johan Hemling, 547
Kvartermässtare Oluf Helsing, 520
Midshipman J.W. Rattenborg, 507
Magnus Hegström, 365 (eventuellt William Eliotts dräng)
Matros Johan Engman, 318
Matros Claes Holm, 308
Matros Martin Rundholm, 287
Matros Peter Romdahl, 285
Matros Jan Sjöberg, 285
Hovmästare Johan Molander, 280
Nils Bogman 20
Fem av de personer som hade pacotill avled under resan. Det var kvartermästare Oluf Helsing, midshipman Johan Willing, midshipman (kadett) Johan Wilhelm Rattenborg, Nils Bogman och Jacob Verbecke. Det är oklart vilka befattningar de två sistnämnda hade ombord men Jacob Verbecke var släkt med Michel Verbeke och Nils Bogman med Lars Bogman. Johan Wilhelm Rattenborg var son till kaptenen i SOIC, Johan Rattenborg. Vinsten på deras pacotill hämtades ut av Lars Thiulen.
Upptagna bodmerilån
3:e superkarg Peter Teod. König, 5 731
3:e styrman Carl Chapman, 3 212
Övertimmerman William Brown, 2 801
1:e assistent Carl Bratt, 2 559
2:e superkarg J.A. Coppinger, 2 055
Skeppspredikant Zacharias Rhylin, 1 923
4:e superkarg Nicholas Heegh, 1 597
Båtsmans math Hans Kruse, 1 107
2:e styrman Nicolas Carpentier, 815
2:e assisten Lars Thiulen, 741
Midshipman Johan Holm, 443
Buteljör Oluf Tragusell, 197
Officiant Michael Nyrop, 117
Kapten Peter von Utfall, 108
Även en grupp personer som kan ha varit anställda av Ostindiska Kompaniet på kontoret i Göteborg hade pacotill
Försäljningsvärde för pacotill, namn, dlr smt
James Lewis Friell, 1 050
Carl Himmelberg, 315
John German, 284
Joseph Goldham, 269
Christoffer Hees, 266
Nils Poies
2:a resan, 13:e expeditionen, till Kanton, 9/1 1745 – 12/1 1745
Kapten: Carl Johan Treutiger
Superkargörer: William Elliot, Peter Teodor König, Alexander Ross, Charles Bratt
Förliste invid Shetland under utresan den 12/1 1745. Gick under tillsammans med Stockholm:
The Stockholm floundered and was lost off Braefield, Dunrossness – nothing now remains of the ship.
The Drottningen af Swerige continued and her captain made the decision to run for the safety of Lerwick.
Unfortunately, as she came into sight of safety, she struck a rock and foundered just hours after the Stockholm.
All the crew from both vessels made it to shore safely.
Under the command of Captain Carl Johan Treutiger, the Drottningen af Swerige of 147 ft and 950 ton, carried 130 men and boasted 32 guns.
Built in Stockholm in 1741 for £12,500 – over £1million today – she was the largest vessel in the company’s fleet. She was a trading vessel to China for the Swedish East India Company.
The Drottningen af Swerige was partially loaded, en route to Cadiz (Spain) for more supplies before heading to Canton in China.
Efter skeppsbrottet blev bara en mindre del av lasten bärgad:
The next morning only scattered wreckage could be seen along the shore of the South Ness of Lerwick. The salvage goods recovered were sold at roup and are listed in the papers of the Vice-Admiral Court; little of the cargo was recovered.
In view of the presence of lead bars (used as ballast), the salvage of the Drottningen was attempted by William Elliot, Robert Hunter and Co, the (French) Eschauzier Brothers and George Innes and Co. During the summer of 1746, Robert Hunter and George Innes recovered 154 and 266 bars or pigs of lead respectively, while the Eschauziers recovered 1330 leads bars, four anchors and a gun of unstated size, all the property of the Swedish Asiatick Co.
The premium for the insurance of the Drottningen was only paid on 30 April 1745, the Royal Exchange Insurance in London paid out to the extent of 90% of the loss in November of the same year. Neither the captain (Carl Johan Treutiger), the first pilot (Carl Gustaf Lehman) nor the supercargoes were held to blame, and all made further voyages for the company.
En av de mer kända personerna i besättningen på Drottningen av Swerige var Carl Gustaf Ekeberg som mönstrat på som tredjestyrman:
Första mötet med Ekeberg som botaniker och upptäckare av naturen får vi år 1745 när Ekeberg mönstrade på skeppet Stockholm som tredje styrman. Denna resa skulle få ett kort och snöpligt slut, då skeppet tillsammans med systerskeppet Drottningen av Sverige led skeppsbrott vid ”Hitland” (Shetlandsöarna). Kapten Ekeberg blev kvar på Shetlandsöarna i tre månader och gjorde där intressanta iakttagelser av naturen och invånarnas levnadsförhållanden. 31 år senare kommer Ekeberg att upprätta ett detaljerat sjökort över Shetlandsöarna.
Andra källor: S. Bertil Olsson & Karl-Magnus Johansson (red), Sverige och svenskarna i den ostindiska handeln – II, 2019
3 svar på ”Drottningen af Swerige”