James Moir (IV) av Stoneywood föddes 1710 (namnet stavas ofta More, ibland t.o.m. Moore, och i brevväxlingen med Charles Irvine kallar han sig själv James Jameson More). Son till James Moir. Han var gift med Margaret Mackenzie (1709-1805). Moir kom att bli en stark förespråkare av jakobitiskt styre i Skottland och sökte sig tidigt utomlands för affärer. Han kom till Göteborg och var superkargör i Ostindiska kompaniet. På kompaniets allra första resa var han assistent åt fjärdesuperkargören John Pike med vilken han inte kom helt överens enligt vad Colin Campbell skrev i sin dagbok från resan. 1737 var Moir själv fjärde superkargör på Suecia, som andre superkargör på Riddarhuset 1740 och förste superkargör på Riddarhuset 1743.
Han återvände till Skottland 1745 för att kämpa på jakobiternas sida och satte upp ett eget regemente kallat ”the Stoneywoods”. Deltog vi slaget i Inverurie 1745 och i slaget vid Culloden 1746. Efter jakobiternas nederlag i slaget vid Culloden flydde han över Norge tillbaka till Göteborg. Även en Charles Moir flydde till Göteborg där han eventuellt sökte burskap år 1747. Eventuellt var han bror till James Moir då det uppges i vissa källor. Han kom senare att bosätta sig i Aberdeen.
I Göteborg startade han handelsfirman Moir & Irvine (oftast benämnd More & Irving) tillsammans med en annan skotte, Thomas Irvine (1685-1761). Den sistnämnde verkade i Göteborg som expedit, dvs som handlare utan burskap. Han blev svensk adelsman 1757 och var gift med en Margareta Chambers (sannolikt syster till John och William Chambers i Göteborg) som dog år 1765. Thomas Irvine återvände till Storbritannien på 1770-talet. Thomas Irvine var bror till en annan superkargör i Ostindiska kompaniet, Charles Irvine.
Firman Moir & Irvine var under sin existens en av de större rederifirmorna i Göteborg. 1759 ägde firman 4 skepp med ett sammanlagt lästetal på 141. Större vad det gäller lästetal var bland annat Ostindiska kompaniet, Sahlgren, Bagge & Wilson, N. Matzen (ofta skrivet Matsen), P. Bagge & Hall och Christian Arfvidsson. Flera av de firmor som nämnts var ägare eller delägare i tidigare Ostindiefarare.
Thomas Irvine och James Moir ägde också en fastighet tillsammans i kvarteret kommerserådet söder om Stora Hamnkanalen.
Under samma tid som James Moir befann sig i Göteborg för andra gången så fanns där också en man vid namn Robert MacFarland. MacFarland fick burskap som handelsman i Göteborg 1756 och ägde bland annat en fastighet vid hörnet västra Hamnkanalen/Drottninggatan tillsammans med handelsmannen John Scott d.ä. Då James Moir har samband med clan MacFarlane kan de två mycket väl ha varit släkt eller stridit i samma regemente vid Culloden.
James Moir köpte Backa säteri i Nödinge år 1760. Efter flytten till Skottland sålde han säteriet till Jonas Eriksson Malm.
1762 benådades James Moir och året efter återvände han till Skottland där han dog 1782 eller 1784.
Källor förutom länkat:
Per Forsberg, Större skeppsägare i Göteborg 1782-1820, 2016
Kristina Söderpalm (2000): ”SOIC – ett skotskt företag ?” ur Ostindiska Compagniet; Affärer och föremål, Göteborgs Stadsmuseum, Göteborg, 2000
5 svar på ”James Moir”