Axel Romdahl

Axel Ludvig Romdahl, född 18 mars 1880 i Linköping, död 14 maj 1951 i Göteborg, var en svensk konsthistoriker och museiman.

Han var son till lektor P.A.C. Romdahl och Clara Theresia Brogren. Gift 26 aug 1906 i Stockholm med Gudrun Biller, född 22 aug 1881 där, död 11 febr 1960 i Gbg. Hon var dotter till brukskamreren Tuve Olsson Biller och Hedvig Gustava Lindell.

Romdahl blev fil.kand. i Uppsala 1900, fil.lic. och fil. dr 1905, e.o. amanuens vid Nationalmuseum i Stockholm 1903, vid Nordiska museet 1904. Han kom till Göteborg den siste april 1906 och blev intendent vid Göteborgs konstmuseum och docent vid Göteborgs högskola. År 1920 blev han professor där; installationen den 9 april blev en dubbelinstallation, vid vilken Malte Jacobsson också insattes som professor.

Romdahl etablerade sig snabbt som en av de mer betydande kulturprersonligheterna i staden, och hade även god kontakt med konstsamlaren Conrad Pineus. Han hade även kontakter med Anders Zorn, Carl Larsson och Edvard Munch. Därför är dessa rikt företrädda på konstmuseet. Han kom att spela stor roll för uppbygget av en mer modern samling på Göteborgs konstmuseum:

Sannolikt var det R:s konsthistoriska bakgrund, som gav honom incitamentet att redan efter några år börja verka för en spektakulär breddning av museets förvärvspqlitik. Början gjordes 1912 med den äldre sv konsten, främst 1700-talet, som endast var företrädd med spridda exempel i samlingarna. Samtidigt kompletterades det tidiga nordiska 1800-talet. Åren kring 1920 tillkom i rask takt en samling med fransk konst från 1800- och 1900-talen med tyngdpunkt i impressionismen. Här följde R en tendens i tiden; under samma period var inflödet av fransk konst stort i de nordiska huvudstädernas museer, och betydande privata samlingar bildades. I början av 1920-talet slutligen påbörjades en samling med gamla mästare med tonvikt på holländare och flamländare från 1600-talet.

För den traditionella och kontinuerliga insamlingen av samtida nordisk konst användes även fortsättningsvis i första hand avkastningen av konstavdelningens fonder. För de dyrbarare förvärven inom de nya insamlingsområdena lokaliserade R snart presumptiva donatorer, som kunde entusiasmeras att göra en insats i enlighet med hans planer. Därigenom kunde dessa förvärv ske utan att inköpsnämnden hade anledning att protestera över de stora summor som förbrukades.

R hade god hand med donatorerna, och samlingarna växte med en hastighet och på en kvalitetsnivå som hade sin närmaste motsvarighet i den utveckling som amerikanska museer genomgick under samma tid. För samlingarna med sv 1700-tal resp franskt 1800-tal, liksom för samlingen med konst av Ivar Arosenius (bd 2) och hans krets, kom skeppsredaren Werner Lundqvist att få stor betydelse under senare delen av 1910-talet. Textilmagnaten Gustaf Werner bekostade huvudparten av förvärven av gamla mästare under två decennier. Den magnifika början gjordes 1921 med Riddaren med falken, ett ålderdomsverk av Rembrandt. Viktiga etapper i satsningen på konsten i Frankrike var förvärven av van Goghs Olivskog 1917 resp Picassos Akrobatfamilj 1922.

Romdahl blev också ledamot av styrelsen för Slöjdföreningens skola 1909, av kommittén för Charles Felix Lindbergs donationsfond och för Röhsska museet. Under Göteborgsutställningen 1923 var han kommissarie. Romdahl ägnade sig med glädje åt sällskaps- och föreningslivet, vilket också gav nyttiga kontakter; kamrater var Leonard Jägerskiöld, Erland Nordenskiöld, A.U. Bååth och han tycks ha gillat Göteborg; staden blev den fasta punkten i Romdahls verksamhet som meuseiman och konsthistoriker.

Redan när Romdahl anlände till Göteborg rådde stor platsbrist i Ostindiska kompaniets byggnad vid Stora Hamnkanalen. Efter år av diskussioner byggdes det nya museet vid Götaplatsen, vilken skulle fungera som huvudentré för Göteborgsutställningen och därefter byggas ut för att bilda stadens kulturella centrum.

Romdahl kom att tillhöra det så kallade Lördagslaget i Göteborg, som samlades om lördagarna bland annat för att dryfta politiska frågor. Sällskapet räknade även bland andra Henrik Almstrand, Leonard Jägerskiöld, Ernst Hagelin, Otto Sylwan, Ludvig Stavenow, Erik Björkman, Evald Lidén, Otto Lagercrantz, Axel Nilsson, Erland Nordenskiöld, Gösta Göthlin, Albert Lilienberg och Peter Lamberg.

Romdahl genomförde flera studieresor i de flesta europeiska länder och har även utgett många skrifter i konsthistoria, bland annat en om Michelangelo 1943.

2 svar på ”Axel Romdahl”

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.