Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

april 2016

Julius Weidig

Endast för medlemmar

Axel Gillblad

Axel Julius Gillblad

Axel Julius Gillblad

Axel Julius Gillblad föddes 1836 i Vänersborg och dog 1906 i Göteborg. Han var gift med Johanna (Hanna) Elvira Vikander.

Gillblad var grosshandlare och klädeshandlare i Göteborg genom firman Axel Gillblad & Co som han grundade 1866 tillsammans med Anders August Andersson. Gillblad lämnade firman och sålde sin andel vid sekelskiftet 1900.

Han var en av grundarna av Sällskapet Gnistan.

Axel Gillblad & Co (Gillblads)

Endast för medlemmar

Karl Warburg

Endast för medlemmar

Villa Soltorpet

Endast för medlemmar

Axel Romdahl

Axel Ludvig Romdahl, född 18 mars 1880 i Linköping, död 14 maj 1951 i Göteborg, var en svensk konsthistoriker och museiman.

Han var son till lektor P.A.C. Romdahl och Clara Theresia Brogren. Gift 26 aug 1906 i Stockholm med Gudrun Biller, född 22 aug 1881 där, död 11 febr 1960 i Gbg. Hon var dotter till brukskamreren Tuve Olsson Biller och Hedvig Gustava Lindell.

Romdahl blev fil.kand. i Uppsala 1900, fil.lic. och fil. dr 1905, e.o. amanuens vid Nationalmuseum i Stockholm 1903, vid Nordiska museet 1904. Han kom till Göteborg den siste april 1906 och blev intendent vid Göteborgs konstmuseum och docent vid Göteborgs högskola. År 1920 blev han professor där; installationen den 9 april blev en dubbelinstallation, vid vilken Malte Jacobsson också insattes som professor.

Romdahl etablerade sig snabbt som en av de mer betydande kulturprersonligheterna i staden, och hade även god kontakt med konstsamlaren Conrad Pineus. Han hade även kontakter med Anders Zorn, Carl Larsson och Edvard Munch. Därför är dessa rikt företrädda på konstmuseet. Han kom att spela stor roll för uppbygget av en mer modern samling på Göteborgs konstmuseum:

Sannolikt var det R:s konsthistoriska bakgrund, som gav honom incitamentet att redan efter några år börja verka för en spektakulär breddning av museets förvärvspqlitik. Början gjordes 1912 med den äldre sv konsten, främst 1700-talet, som endast var företrädd med spridda exempel i samlingarna. Samtidigt kompletterades det tidiga nordiska 1800-talet. Åren kring 1920 tillkom i rask takt en samling med fransk konst från 1800- och 1900-talen med tyngdpunkt i impressionismen. Här följde R en tendens i tiden; under samma period var inflödet av fransk konst stort i de nordiska huvudstädernas museer, och betydande privata samlingar bildades. I början av 1920-talet slutligen påbörjades en samling med gamla mästare med tonvikt på holländare och flamländare från 1600-talet.

För den traditionella och kontinuerliga insamlingen av samtida nordisk konst användes även fortsättningsvis i första hand avkastningen av konstavdelningens fonder. För de dyrbarare förvärven inom de nya insamlingsområdena lokaliserade R snart presumptiva donatorer, som kunde entusiasmeras att göra en insats i enlighet med hans planer. Därigenom kunde dessa förvärv ske utan att inköpsnämnden hade anledning att protestera över de stora summor som förbrukades.

R hade god hand med donatorerna, och samlingarna växte med en hastighet och på en kvalitetsnivå som hade sin närmaste motsvarighet i den utveckling som amerikanska museer genomgick under samma tid. För samlingarna med sv 1700-tal resp franskt 1800-tal, liksom för samlingen med konst av Ivar Arosenius (bd 2) och hans krets, kom skeppsredaren Werner Lundqvist att få stor betydelse under senare delen av 1910-talet. Textilmagnaten Gustaf Werner bekostade huvudparten av förvärven av gamla mästare under två decennier. Den magnifika början gjordes 1921 med Riddaren med falken, ett ålderdomsverk av Rembrandt. Viktiga etapper i satsningen på konsten i Frankrike var förvärven av van Goghs Olivskog 1917 resp Picassos Akrobatfamilj 1922.

Romdahl blev också ledamot av styrelsen för Slöjdföreningens skola 1909, av kommittén för Charles Felix Lindbergs donationsfond och för Röhsska museet. Under Göteborgsutställningen 1923 var han kommissarie. Romdahl ägnade sig med glädje åt sällskaps- och föreningslivet, vilket också gav nyttiga kontakter; kamrater var Leonard Jägerskiöld, Erland Nordenskiöld, A.U. Bååth och han tycks ha gillat Göteborg; staden blev den fasta punkten i Romdahls verksamhet som meuseiman och konsthistoriker.

Redan när Romdahl anlände till Göteborg rådde stor platsbrist i Ostindiska kompaniets byggnad vid Stora Hamnkanalen. Efter år av diskussioner byggdes det nya museet vid Götaplatsen, vilken skulle fungera som huvudentré för Göteborgsutställningen och därefter byggas ut för att bilda stadens kulturella centrum.

Romdahl kom att tillhöra det så kallade Lördagslaget i Göteborg, som samlades om lördagarna bland annat för att dryfta politiska frågor. Sällskapet räknade även bland andra Henrik Almstrand, Leonard Jägerskiöld, Ernst Hagelin, Otto Sylwan, Ludvig Stavenow, Erik Björkman, Evald Lidén, Otto Lagercrantz, Axel Nilsson, Erland Nordenskiöld, Gösta Göthlin, Albert Lilienberg och Peter Lamberg.

Romdahl genomförde flera studieresor i de flesta europeiska länder och har även utgett många skrifter i konsthistoria, bland annat en om Michelangelo 1943.

Sällskapet Gnistan

Endast för medlemmar

Ivar Callmander

Endast för medlemmar

Reinhold Callmander

Carl Reinhold Constantin Callmander, född 25 december 1840 i Örebro, död 1 november 1922 i Bollebygds socken, Älvsborgs län, var en svensk konstnär.

Han var son till kyrkoherden filosofie magister Carl Jacob Callmander och Sofia Amalia Schmidt.

I sitt första äktenskap gift med Charlotta Amalia Maria Lincke, f. 9 nov. 1852, d. 22 sept. 1908, dotter till kamreraren vid Göteborgs gasverk Albrekt Lincke och i sitt andra gift med Elin Regina Eleonora Bohman, f. 10 dec. 1886, dotter till styckjunkaren Frans Robert Salomon Bohman. Med Charlotta Amalia Lincke hade han sonen Ivar Callmander, som var arkitekt.

Efter avslutad skolgång i Örebro for Callmander till Stockholm där han studerade för Fredrik Liljeblad 1860-1861 han fortsatte studierna vid Konstakademien 1863-1864; med hjälp av ett stipendium från Karl XV och änkedrottning Josefina studerade han i Antwerpen, Düsseldorf och Paris 1862–1865 samt i Antwerpen och München 1873–1877.

Han bosatte sig i Göteborg 1877 där han kom att bli en av de ledande i konstlivet. Callmander var en av stiftarna av Valands konsthögskola och Sällskapet Gnistan. Han undervisade i ornamentsmålning och teckning vid Göteborgs slöjdskola och var anlitad som illustratör vid ett antal samtida tidningar under signaturen Callmus. Callmander var banbrytande inom dekorativ konst och utförde väggmålningar i rik ornamentering bland annat i Göteborgs realläroverk.

Inom glasmåleriet var han en föregångsgestalt och har betecknats som det svenska glasmåleriets fader. Offentliga arbeten utfördes i Uppsala domkyrka, Oscar Fredriks kyrka i Göteborg samt ett flertal kyrkor, bland annat i Karlstad, Umeå, Gränna, Hjo, Falköping, Falkenberg, Ljungby och Asmundtorp.

Texten i huvudsak från Wikipedia.

Olof Traung

Sven Olof Teodor Traung, född 8 augusti 1888 i Arvika, död 25 april 1958, var en svensk varvsägare, sjökapten, museiman och författare. Han var son till skeppsredaren Teodor Traung och Elin Tenow samt morbror till kokboksförfattaren Pernilla Tunberger. Från 1917 var han gift med Ellen Högström, dotter till kapten F. Högström och Lili Folmer.

Åren 1902–1907 var Traung till sjöss, blev sjökapten 1908, reservofficer 1909, bedrev studier vid British Museum 1909–1910. Åren 1911–1915 var han överlärare och chef för Sjömannasällskapets skolfartyg Benjamin. 1911–1914 skrev han för Svenska Dagbladet. 1915 blev han föreståndare för Sjöfartsmuseet och VD för AB Nautic som han startat samma år. Samma åt startade han också AB Skeppsmodeller tillsammans med några andra. 1923 bytte företaget namn till AB Sverre. Under Göteborgsutställningen 1923 var han chef för sjöfartsavdelningen. Han var också ledamot i styrelsen för Sjöfartsmuseet och Broströmska donationen.

I slutet av 1920-talet flyttade AB Sverre ut till Kärra på Hisingen där företaget köpt ett litet varv, Nyebro pråmvarv. Varvet byggdes ut och började förutom modeller också att bygga riktiga båtar som exempelvis livbåtar, fiskebåtar och fritidsbåtar. Familjen Traung flyttade samtidigt ut till Kärra gård som de döpte om till Sverregården.

Föreningen Gathenhielm

Från Föreningen Gathenhielms sammanträde på Sjöfartsmuseet den 19 april 1955, varvid bl.a. frågan om Gröna gatans bevarande debatterades. Göteborgs historiska museums modell av några av de aktuella byggnaderna beskådas av fr.v.: fil. dr Stig Roth, stadsplanechef Koj Jonsson, ordf. i drätselkammarens 1 avd. dir. Sven Ericson och kapten Olof Traung. Bild: Göteborgs Stadsmuseum