Riksföreningen Sverigekontakt stiftades i Göteborg den 3 december 1908 med namnet Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet på initiativ av språkvetaren Vilhelm Lundström. Föreningens syfte (enligt stadgan från 1921) var att stödja arbetet för bevarandet och återuppväckandet av svenskt språk och svensk odling hos svenskar och svenskättlingar i utlandet, att utveckla samkänslan mellan moderlandet och dem samt mellan dessa senare inbördes, att samla och förvara vittnesbörd om svenskars liv och gärning i främmande land, att vårda och hugfästa svenska minnen i utlandet samt att verka för kännedom om svenskt språk och svensk odling. Föreningen fick sitt nuvarande namn 1979.
Föreningen gav ut en årsbok 1909-1913 och senare även tidningen Allsvensk samling. Åren 1959 och 1969 gav man ut det biografiska verket Vem är det med upplysningar om ca 1500 utlandssvenskar. I dag ger föreningen ut en tidning fyra gånger om året som skickas till svensktalande i utlandet.
Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandets angelägenheter handhades enligt 1921 års stadga av en överstyrelse med säte i Göteborg, bestående av en av Kungl. Maj:t inom eller utom föreningen utsedd ordf. samt 11 för två år valda ledamöter med 11 personliga suppleanter. Riksföreningens förste ordförande var konsul Johan Ekman. Den första styrelsen bestod av vice ordförande var Elis Zimdahl, borgmästare i Alingsås, sekreterare var Vilhelm Lundström, skattmästaren Carl Ramberg, redaktör från Göteborg; övriga ledamöter var Pehr Persson, Sam Clason, Frans von Schéele, Adolf Noreen, Wilhelm R. Lundgren, professor Elof Hellquist, arkitekt Rudolf Steen, grosshandlare Carl Josef Ekman. Första styrelsen bestod av 5 professorer, 1 riksdagsledamot för första kammaren, 2 riksdagsledamöter för andra kammaren, 1 f.d. riksdagsman.
Johan Ekman efterträddes 1918 som ordförande av Dan Broström och därefter av Oscar von Sydow, från 1933 av Axel Rinman. Anledningen till att Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet hade såpass kända namn var att ordförande skulle agera som organisationens ansikte utåt. Det gällde att upprätthålla kontakter till näringslivet osv.
Tiden under och efter andra världskriget innebar en tillbakagång för föreningen. Den allsvenska tankens möjligheter begränsades på grund av kriget och hos de svenska minoriteterna i t. ex. Ryssland, de baltiska staterna och Finland trängdes svenskheten tillbaka. Kontakterna med det gamla landet blev svåra att upprätthålla. Föreningen fick under efterkrigstiden en ny målgrupp som växte fram genom Sveriges nya internationella kontakter som skapades genom utökad handel och omfattande biståndsarbete. Målgruppen var nu svenskar som genom arbete inom dessa områden emigrerat utomlands.
1942 flyttade dessutom föreningen till mindre lokaler på Teatergatan, och numera ligger kansliet på Dicksonsgatan.
Idag är Riksföreningen Sverigekontakt en förening med medlemmar över hela världen som är förenade i sitt intresse för Sverige, svenskt språk och svensk kultur. Sverigekontakts verksamhet är numera framför allt inriktad på att främja det svenska språket i världen. En viktig del är vårt stöd till svenskundervisningen vid finska högstadieskolor och gymnasier. Vi har också många kontakter med gymnasier och vuxenundervisning i andra länder i hela världen. Sverigekontakt skickar barn- och ungdomsböcker till de svenska skolorna i utlandet med antingen heltids- eller kompletterande undervisning. Föreningen arrangerar föreläsningar, seminarier och kurser utomlands kring det svenska språket och kulturen. En eller ett par gånger om året arrangerar vi också i Sverige svenskkurser på olika nivåer. Föreningen har störst verksamhet i länderna kring Östersjön, men når ut över hela världen.
Andra aktiviteter inkluderar forskning gällande emigrationen genom Göteborg – framför allt till USA.
Den forskningen börjar nu också inriktas mot dem som återvände till Sverige. Dessutom ingår i våra uppgifter vård av svenska minnesplatser, t.ex. den i Lützen över Gustav II Adolf.
2 svar på ”Riksföreningen Sverigekontakt”