Klippans värdshus
Klippans värdshus är en byggnad i Klippans kulturreservat i stadsdelen Majorna i Göteborg, med adress Klippan 12. Byggnaden uppfördes år 1762 och har blivit berömd genom skeppsprästen Jacob Wallenbergs bok Min son på galejan.
Byggnaden, i två våningar och vind, uppfördes i furu- och grantimmer, var klädd med rödmålade bräder och försedd med tegeltak. Takrännorna bestod av trä. Nedervåningen rymde fyra rum, kök och förstuga, medan övervåningen hade tre rum, kök och förstuga. Väggarna i rummen var klädda med papperstapeter och det fanns fem pottekakelugnar i huset. Det ena köket var försett med bakugn. År 1844 var bakugnen igenmurad, då det fanns en gemensam bagarstuga alldeles intill.
Jacob Wallenberg besökte värdshuset i väntan på sin avresa med skeppet Finland år 1769 och skildrade i Min son på galejen, kapitlet ”Om Klippans behagligheter”, händelsen.
Värdshuset ägdes en tid av Volrath von Öltken och arrenderades av James Carnegie Arbuthnott under åren 1762–1770. Under 1770- och 1780-talen var Hans Wikström värdshusvärd i Klippan. James Carnegie Arbuthnott annonserade flitigt i tidningar under hans tid som värdshusvärd:
Den Carnegie, som i Wallenbergs berömda reseskildring odödliggjorts, förekommer ofta i den tidens göteborgstidningar. Än annonserar han, att han “säljer extra goda engelska potatis till 8 daler silvermynt pr tunna“, än tillkännager han, att på hans värdshus något föremål bortlottas genom tärningsspel.
Mycket karaktäristiska annonser äro i det avseendet följande:
“Hos herr James Carnegie på Lilla Klippan bortslås midsommarafton genom tärningkast ett vägg- och ett byxsäcks-ur.“
“Hos traktören herr Carnegie kommer den 18 instundande februari att, genom tärningars kastande, förspelas en från Stockholm ankommen vacker skrivbyrå, varmed sålunda skall tillgå: man åstundar ej flera än 100 kast betalta, vartdera med 3 daler s:mt, för vilka penningar var och en köpare får en biljett, tecknad med sigill och nummer, på det vid förspelningen all ordentlighet må kunna iakttagas och ingen få kasta förrän han visat biljetten. Bemälte byrå kan alla dagar beses uti ovannämnde herr Carnegies hus vid Västra Hamnegatan, varest även biljetter erhållas mot kontant betalning.“
Av dessa och liknande tillkännagivanden framgår, dels att tärningsspelet var ett mycket gouterat nöje på den tidens värdshus, dels att Carnegie blivit så tät på sin rörelse, att han kunnat köpa sig ett hus inne i staden. Nå, värdshusrörelsen på Klippan gick ju också galant. Sjökaptener, skeppsmäklare och tjänstemän vid amiralitetet utgjorde flertalet av de kunder, som samlades där för att låta pokalen fyllas av “lilla Stina“ och för att samspråka med värden, som i sin ungdom genomgått märkvärdiga öden.
Värdshuset såldes av Göteborgs stad till David Carnegie d.y. år 1856, varefter huvudbyggnaden år 1858 inreddes till privatbostad åt tre familjer.
Under åren 1966 till 1972 hade Galleri Kusten utställningar i bottenvåningen, varefter verksamheten flyttade till Ankarsmedjan i Klippan. Byggnaden restaurerades 1974 och lägenheter för fyra familjer inreddes. Den ägs och förvaltas av Familjebostäder i Göteborg.
Ett svar på ”Klippans värdshus”