Göteborgs domkyrka

Göteborgs domkyrkaEfter den omfattande branden år 1802 var den gamla domkyrkan så skadad att en helt ny kyrka fick uppföras, med start år 1804. Den gamla kyrkans grund kunde dock användas på nytt i den utsträckning den sammanföll med den gamla (tvärskeppen fanns inte tidigare exempelvis). Stenen från den gamla kyrkan användes till privatbyggnader; bland annat lär det ”Ingelmanska huset” vid Östra Hamngatan vara byggt av dessa. Kyrkan invigdes av biskop Johan Wingård på Heliga Trefaldighets dag den 21 maj 1815.

Den nya domkyrkan ritades av arkitekt Carl Wilhelm Carlberg, och först år 1808, då kyrkans murar nådde full höjd, slutgodkändes och stadfästes ritningarna av Kungl. Maj:t. Carlberg avled den 14 april 1814 och bygget slutfördes därefter av hans lärjunge, majoren Justus Fredrik Weinberg. Det sägs att Weinberg inte deltog i själva invigningen, av fruktan för att kyrkans flacka tunnvalv skulle störta in. I början av 1900-talet förstärktes konstruktionen. Kyrkan stod dock inte färdig vid invigningen denna gång heller, ty tornet saknades ännu. Hela domkyrkan stod helt färdig först tolv år senare, medan tornet var klart att invigas tio år senare, år 1825. Man kostade på sig en andra invigning den 9 september 1827, då tornhuvens kopparbeklädnad var på plats.

Under samma tid, 1807, uppfördes Domprosthuset i hörnet av Korsgatan 22 och Vallgatan 28 efter mur- och byggmästaren Gottlieb Lindners ritningar.

Efter branden 1802 förvandlades den forna kyrkogården till ett torg, Kyrkotorget,och 1822 belades hela området runt kyrkan och västerut fram till Västra Hamnkanalen (som gick mitt i nuvarande Västra Hamngatan, och fylldes igen 1903–1905) med kullersten och namnet ändrades år 1846 till Domkyrkoplatsen. År 1851 planterades hela platsen kring kyrkan och den omgavs sedan med järnstaket omkring år 1860. Namnet ändrades därför senare till Domkyrkoplanen, vilket fastställdes år 1883. Kyrkans exteriör var efter färdigställandet, i stort sett den vi ser idag. Den större förändring som gjorts är att plintmurar på tornets sidoutbyggnader revs 1832 och ersattes med ett järnstaket. Domkyrkans taxeringsvärde 1889 var 500 000 kronor.

Man beräknar att cirka 20 000 personer ligger begravda inom kyrkans område, samt att cirka 3 000 personer har jordats inne i kyrkan under åren 1635–1802. Begravningsplatsen sträckte sig i äldre tider mer åt norr, över nuvarande inhägnad och in på tomterna Drottninggatan 43 och 44 där lik påträffades i välbevarade kistor inne på gårdarna vid byggnadsarbeten 1861.

Domkyrkan var den första kyrka i Sverige som fick centralvärme. Installationen skedde år 1852 under den engelske civilingenjören Hadons ledning. Året därpå, 1853, installerades gasljus som belysning i kyrkan.

Kyrkan var 1857 försäkrad i Brandförsäkringsbolaget Skandia till ett värde av 500 000 Riksdaler riksmynt.

Kyrktornet började luta betänkligt åt sydväst i början av 1900-talet, och kyrkan samt domkyrkoplanen stängdes av under en längre tid då arbetet med grundförstärkningen pågick. Högmässorna hölls då i Tyska kyrkan och aftonsången samt veckogudstjänsterna hölls i Landalakapellet.

År 1904 genomfördes en omfattande restaurering. Kyrkan fick då nytt golv, nya fönster och dörrar, nya bänkar och nytt värmeledningssystem. Biskops- och prästbänkarna togs bort, likaså orgelläktarens flyglar, och läktarna riktades upp. En fullständig ommålning skedde också, likaså förgyllning av predikstol och altargrupp, och det hela fick därigenom en ljus och upplyftande färgstämning i vitt och guld. Tre ljuskronor i brons och renässans, komponerade av samme arkitekt som utfört restaurationen, Axel Lindegren, hängdes upp i taket. Slutligen ombyggdes orgeln av direktör Eskil Lunden.

Domkyrkan restaurerades på nytt 1954–1957, då man bland annat drev ner 313 betongpålar till berggrunden i syfte att stabilisera byggnaden. Kyrkan ansågs i efterhand vara uppförd på ”den allra sankaste delen av staden”. Återinvigningen skedde den 9 juni 1957. Arkitekt var byggnadsrådet Ragnar Hjort och arbetet utfördes av F O Peterson & Söner.

Åren 1983–1985 skedde ytterligare renoveringar (utvändigt påbörjades den redan 1978). Det var arkitekterna på Defyra Byggnadsvårdskonult AB i Göteborg som lät sig inspireras av Carl Wilhelm Carlbergs intentioner, och låtit 1804-års domkyrkobyggnad ”återuppstå.” Bland annat fann arkitekterna outnyttjade utrymmen i tornet, där nu kören fått ett repetitionsrum. Dessutom skapades personalrum med pentry, städskrubbar med mera. Man lyckades även bygga in en hiss i en tidigare trappuppgång. På bottenplanet blev det en handikapptoalett och flera rum för dop, vigslar, samtal samt skötsel av småbarn. Sakristian byggdes om, och prästerna fick bättre utrymmen för omklädning och förberedelse. Kyrkotextilierna fick nya förvaringsutrymmen. Konservator Karl Gutjahr gjorde alla restaureringarna med bladguld samt marmoreringar. Lars Sandahl ådrade de nya kyrkbänkarna, som saknar stoppning med tanke på allergiker. Det gäller även avsaknaden av mattor på det nya golvet i öländsk kalksten. Återinvigningen skedde den 21 april 1985.

Under 2013 och 2014 renoverades delar av kyrkan inför 200-årsjubileumet, år 2015.

Texten i huvudsak från Wikipedia.

3 svar på ”Göteborgs domkyrka”

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.