Eric Sigvard Alexandersson, född 4 februari 1922 i Masthuggets församling, Göteborg, död 13 april 1999 på Hönö, var en svensk arbetarförfattare, journalist och sjöman. Han växte upp på Klamparegatan i Masthugget. Familjen, som bestod av föräldrarna, fyra bröder och tre systrar, bodde i en lägenhet på ett rum och kök. Föräldrarna var ursprungligen från Jörlanda i Bohuslän. Fadern Albin var stuveriarbetare i Göteborgs hamn.
Redan som tolvåring visade Alexandersson prov på skrivartalang genom att sälja egna dikter och verser till boende i Masthugget. Efter folkskolan gick Alexandersson till sjöss och levde ett farofyllt liv, eftersom han seglade i svensk och allierad lejdtrafik under andra världskriget. De åren skildras i den romantrilogi som inleds med boken Fri lejd (1974).
Då han återkom till Göteborg efter åren som sjöman, hade han olika grovarbetaryrken innan han blev anställd på Göteborgs-Posten som litteraturrecensent och korrekturläsare och inledde sin författargärning.
Sin proletära uppväxt skildrade Alexandersson i fyra starkt självbiografiska romaner om 1930-talets Masthugget, som inleds med boken Heja Masthugget (1969).
År 1997 kom en dramadokumentär film av Maj Wechselmann, Hitler och vi på Klamparegatan, med självbiografiskt stoff från Masthuggetromanerna:
Det var en hård och ruggig tid och det närmade sig ofärstider. Det var inte lätt att växa upp och få hela andra världskriget rakt i huvudet.
Hitler och vi på Klamparegatan bygger på Göteborgsförfattaren Eric S Alexanderssons självbiografiska romaner om en pojkes uppväxt i Masthugget på trettiotalet. Eric jobbar som tidningspojke och följer ivrigt med i världsbegivenheterna som just i början av 1933 är koncentrerade till en viss ny rikskansler i Berlin.
Under inspelningen använde filmarna och folket runt dem ofta min systers dåvarande kafé som lunch- och fikalokal.
Ett svar på ”Erik S. Alexandersson”