Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

juni 2015

Påhlsson – Pååls

1878 startade Anders och Matilda Påhlsson A. Påhlssons bageri på Tallgatan i Malmö. Eftersom de inte fick lov att sälja bröd i de mjölkbutiker som fanns, startade de i början av 1900-talet ett antal egna mjölkbutiker runt om i Malmö för att på så sätt distribuera och sälja sitt bröd.

1895 anlade C.E. Segerdahl ett nytt bageri Majorna i Göteborg, Majornas Ångbageri. Detta bageri togs på 1920-talet över av Frans Påhlsson med familj som ju redan ägde ett bageri i Malmö. Frans Påhlsson var son till Anders Påhlsson.

1949 hade Majornas Ångbageri 200 anställda. 9 år senare, 1958, köptes göteborgs största bageri, Olof Asklunds bageri, och gjordes till dotterbolag till Majornas Ångbageri AB som nu fick namnet Pååls Bröd AB. Det sammanlagda antalet anställda var nu 450. På 1960-talet byggde Pååls sitt nya stora bageri i Högsbo i sydvästra Göteborg.

1965 fick bageriet i Malmö namnet Pågens Familjebageri AB, numera bara Pågens AB.

Vid Frans Påhlssons död övertogs Pågens Familjebageri AB i Malmö av sonen Tor Påhlsson och bageriet i Göteborg övertogs av den andre sonen Lars Påhlsson. De bägge bröderna omskrivs i Gustaf Olivecronas bok De nya miljonärerna från år 1970.

I början av 1970-talet sålde Lars Påhlsson sitt bageri i Göteborg till brodern Tor Påhlsson med familj i Malmö. Lars Påhlsson ville ägna sitt liv åt sin religiösa tro och bageriverksamheten var då inte så intressant. Han var medlem i Jehovas vittnen och många anställda på Pååls har genom året tillhört denna religiösa grupp. Därefter blev Pååls Bröd AB ett dotterbolag till Pågens Familjebageri AB. 1971 fanns ungefär 700 anställda i  koncernen. Andra företag som Pågens köpt upp under sin historia är Lockarps Bageri AB, Hägges, andra småbagerier och Lilla Harrie Valskvarns AB.

I slutet av 1970-talet övertogs ägandet i Pågens Familjebagerier AB (numera Pågengruppen AB) av ett holdingbolag i Nederländerna, Pogen International BV. Formellt tycks det bolaget ägas av en stiftelse i Schweiz som alltså i sin tur troligen kontrolleras av familjen Påhlsson, numera Finn Påhlsson. Konstruktionen gjordes för att minimera skatterna vid arvskiften och utdelningar och påminner en hel del om hur Ikea är organiserat. En del av Pågens och Pååls internationella dotterbolag överfördes till Pogens. I Tyskland startades ett nytt producerande bolag ägt av Pogens som övertog försäljningsbolaget i samma land.

Pogen International sysslar enligt uppgifter på nätet med frysta och djupfrysta livsmedel. Men enligt vad jag förstod på den tid jag arbetade fackligt i företaget så sköttes också en del av Pågens export via detta företag och koncernens varumärken ägs i många länder av det nederländska moderbolaget. Hur många anställda det eventuellt kan finnas i utländska företag som kontrolleras av familjen Påhlsson är okänt. Fram till 1992 ägde man i alla fall ett bageri i USA som bakade och sålde Pågensprodukter under namnet Pogen om vilket Frank Zappa har skrivit i en låt.

När koncernen omorganiserades år 2003 övertogs flera av småbagerierna av Håkan Sigvant. Lockarps, Växjöbagarn och Kullens bröd var tre bagerier som togs över av honom.

År 2000 fusionerades Pågens med dotterbolaget Pååls. Varumärket Pååls gick över tlll de småbagerier som tidigare gått under namnet Brödmästarna men försvann helt några år senare.

Numera står det alltså Pågens på bageriet ute i Högsbo där jag arbetade från 1991 till 1997. Under den perioden hann jag vara facklig förtroendeman, styrelsemedlem i bolaget (suppleant egentligen) som representant för de anställda och skyddsombud. 1994 fick jag sparken för att jag var obekväm. Senare samma år fick jag tillbaka jobbet och två chefer som ville få bort mig fick i sin tur sluta. Jag fick också skadestånd. Jag hann också med att delta i möten i Malmö med koncernens ägare Finn Påhlsson som övertagit kontrollen i företaget från sin far Tor Påhlsson.

Tydligen påstår Håkan Hellström i en låttext att han ska ha arbetat på Pååls under 1994, men det har jag inget minne av. Det behöver ju inte heller vara sant. Däremot så arbetade Louis Herrey på bageriet under 1996 och 1997 (tror jag det var) och kanske efter det också men då hade ju jag slutat. Andra kända personer som arbetat där är Ulf Ekberg i Ace of Base samt ishockeyspelaren Patrik Carnbäck (vi har spelat korpfotboll ihop, bland annat den match där mitt korsband gick av, fast då arbetade han förstås inte längre på Pååls).

Finn Påhlsson hörde år 2006 till Sveriges 100 rikaste personer men är naturligtvis inte lika rik som en del av de andra arvingar till de som omnämns eller personer som omämns i Gustav Olivecronas tidigare nämnda bok. Inte lika rik som Erling Perssons ättlingar eller Ingvar Kamprad och hans familj alltså.

Pågenskoncernen har idag omkring 1 400 anställda. I en del av bolagen i familjekoncernen är också Finn Påhlssons syster Anne-Elise Påhlsson aktiv.

Läs mer: SDS1, 2, 3, 4, 5, 6, Arkitekt, Motvallsbloggen, Newsdesk1, 2, EA, Mål & medel1, 2, UID Future Map, TA, AB, Konkurrensverket,

Andra källor:
Gustav Olivecrona, De nya miljonärerna, 1970
Sveriges 1000 största företag, 1972
Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i Svenskt näringsliv, 1972
Forsgren, Vem äger vad i Svenskt näringsliv, 1976
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963

Ursprungligen publicerat på Svenssonbloggen 2010

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,, , , , , , ,, , , , , , ,, ,

Advertisements

Abrahamsson & Sons varv

Del 14 av 19 i serien Varv

Abrahamsson & Sons varv låg i Färjenäs.  Det var sannolikt Torsten Abrahamsson som drev detta varv innan han blev delägare i Mobergs varv. 1934 benämndes varvet Bröd. Abrahamssons varv och att Torsten Abrahamsson var en av bröderna är nog inget att tvivla på. I så fall bör varvet ha grundats av deras far. Eventuellt var ägaren en bror till båtbyggaren och båtkonstruktören Sven Abrahamsson (Abrahamsson & Börjessons varv, Ramsö, Vaxholm). Om Sven Abrahamsson var en bror så var han sannolikt inte en delägare då han var verksam på Ramsö vid denna tid.

En koppling mellan Sven Abrahamsson och Torsten Abrahamsson verkar sannolik då många av de båtar Sven Abrahamsson ritade byggdes av Torsten Abrahamsson, först troligen på eget varv, sedan på Mobergs varv (som en tid hette Abrahamsson & Moberg) och sedan på eget varv igen. Torsten Abrahamsson hade efter tiden på Mobergs varv från slutet av 1930-talet till slutet av andra världskriget ett eget varv i Majorna, det gamla Kustens varv.

Herbert Metcalfe

Herbert MetcalfeHerbert Metcalfe, föddes1875, dog 1930. Gift med Elin Ewerlöf i hennes andra äktenskap. Hon var gift med Sven Steen i sitt första äktenskap.

Efter avslutade skolstudier och merkantil utbildning på rederikontor i England och på kontinenten kom han 1900 till Aug. Leffler & Son i Göteborg, etablerade 1901 tillsammans med David Blidberg firman Blidberg, Metcalfe & Co, verkställande direktör i rederiaktiebolaget Svenska Lloyd från 1912.

Donerade år 1920 2,000  pund sterling till svenska handelskammaren i London. Ledamot av styrelsen för Sveriges redareförening, engelska Lloyds svenska kommitté, Sveriges assuransförening.

Han köpte Ulvhults säteri norr om Hjo år 1916. Han lät bygga gården med en gång. Ombyggnaden stod klar 1921. Strax efter detta tvingades han dock sälja godset då han kommit på ekonomiskt obestånd. Idag är Ulvhult en stor mjölkgårdÄven sitt stora hus i Göteborg tvingades han sälja, det ritades av Arvid Bjerke och byggdes för Metcalfe 1916. 1922 köptes detta hus av Dan Broström. Idag återfinns Royal Bachelor’s Club i huset.

Sven Steen

Sven SteenSven Oscar Steen, född 23 september 1877 i Göteborg, död 4 oktober 1952, var en svensk arkitekt och byggmästare. Han var son till byggmästaren F. O. Peterson och Fredrique Svahn. Gift med Elin Ewerlöf i hennes första äktenskap. Hon var gift med Herbert Metcalfe i sitt andra äktenskap.

Steen studerade vid Kungliga tekniska högskolan 1897-1901 och vid Kungliga Akademien för de fria konsterna 1901-1902. Han blev därefter delägare i faderns arkitekt- och byggnadsfirma F O Peterson & Söner.

Parallellt med arkitektverksamheten var Sven Steen innehavare av flertalet förtroendeposter och styrelseuppdrag. Han var styrelseledamot Svenska Teknologföreningen 1900, i Göteborgs inteckningsgaranti AB från 1912, i Svenska byggnadsindustriförbundet från 1921 och i Svenska arbetsgivareföreningen från 1934. 1932-1933 var han ordförande i Tekniska samfundet på Chalmers.

Han var stadsfullmäktig i Göteborg 1921-1938, ledamot av stadskollegiet 1932-1938 samt av drätselkammaren 1915-1925 och 1931 m fl kommunala uppdrag.

En del av sin förmögenhet testamenterade han till Sven Steens Understödsfond och andra stiftelser och fonder.

Herman Kunze

kunzeHerman Kunze, affärsman och politiker som föddes 1863 i Gävle och dog i Göteborg år 1936. Son till källarmästare Gustaf Adolf Kunze och Betty Janson, gift med Hildur Johansson (Forshell) och far till Greta Kunze (1897-1979, gift med Einar Engqvist) och Karin Kunze (gift med Per Olof Steen, son till F.O. Peterson).

Utexaminerad från Chalmerska institutet 1880. Affärsman i Göteborg från 1887 där han grundade handelsfirman Herman Kunze, kassadirektör i Göteborgs Morgonpost från 1902, VD för AB Styrsö havsbad 1903 och styrelseledamot i talrika föreningar och bolag. Kunze var central för utbyggnaden av Styrsö till en badort för de välbeställda. Han hade själv en sommarbostad där och var också aktiv i Föreningen Arbores som hade till syfte att ”försköna Styrsö”, dvs i praktiken plantera skog och växter:

På Styrsö Bratten fanns det vid mitten av 1800‐talet inte mycket mer än resterna av ett gammalt salteri och trankokeri, där herrskapet Öberg drev lönnkrog och smugglarnäste. Men ur denna rörelse, vars centralpunkt var det ännu existerande Öbergskans hus, växte det fram en uppskattad havskuranstalt med kall‐ och varmbadhus, kägelbana, hotell och restaurang, societetssalong m m. Och kring denna medelpunkt uppförde företrädare för Göteborgs köpmannaaristokrati rymliga sommarvillor med snickarglädje och allt.

Badanstalten hade sin glanstid under årtiondena kring sekelskiftet. I den imponerande stora restaurang i jugendstil som byggdes 1902 sedan den föregående brunnit ner kunde flera tusen gäster tas emot samtidigt. En festmeny från 1907, som jag återger i boken, omfattade sju rätter, fyra sorters vin, champagne och kaffe med avec. Man undrar hur det rent praktiskt gick till, när man betänker att det inte fanns annat vatten än vad som kunde samlas i dammar högre upp på ön och att elektriciteten kom först 1927.

Parallellt och i samförstånd med Styrsö Havsbad arbetade villaägarna i Arbores för att försköna ön. Först gällde det att skaffa fram jord. Här kunde man utnyttja de många byggmästarna i medlemskretsen. De höll på att bygga Göteborgs stenstad och var bara glada att kunna skicka överblivna schaktmassor hit ut för att lägga i skrevorna. Sedan planterades det, inte sällan exotiska trädslag, i bl a Årreskogen och Kungsparken. Väl så viktigt var kanske ändå att Arbores även stimulerade sällskapets medlemmar att utveckla de egna trädgårdarna.

Under dessa tidiga år anlade Arbores också vägar och promenadstigar samt grävde brunnar.

Ordförande och jourhavande styrelseledamot i Göteborgs stadshypoteksförening och Fastighetsägarnas sparbank, hedersordförande i Göteborgs fastighetsägares garantiförening. Styrelseledamot och stiftare av Fosterländska förbundet och Allmänna Valmansförbundet, hedersledamot av Borgerliga Valmansförbundet. Stadsfullmäktig i Göteborg 1910—20, ledamot av första kammaren 1915—16, på sin tid en av högerns ledande män i västra Sverige.

Han var också en av tillskyndarna av byggandet av Slottsskogsvallen i Göteborg:

Margretebergsfältet – efter hustrun till segelsömmare Carl Mortonsson, Margareta, som var innehavare av området ”vid en bergsluttning” (1816) – togs upp som ett centralt lek- och idrottsfält genom beslut av Göteborgs stadsfullmäktige den 1 juni 1911. Det var Föreningen för Göteborgs förskönande som var initiativtagare till lek- och idrottsfältets utbyggande i samband med 1912 års utdelning ur Lindbergska fonden, i syfte att anläggningen även skulle kunna användas för folkfester, såsom exempelvis valborgsmässofirande och Barnens Dag. Den Lindbergska fonden avsatte 15 000 kronor för ”Anordningar för lekar och idrott på den så kallade Margretebergsängen”, vilket senare överfördes till ”Slottsskogsvallens konstnärliga gestaltande”. Stadsfullmäktiges biföll i mars 1914 en motion från Sällskapet för friluftslekar, Henrik Almstrand och Herman Kunze, och anslog 22 000 kronor till avlopps- och dräneringsledningar samt iordningställande av markytan. Vid 1915 års utdelning ur den Lindbergska fonden – med 74 000 kronor – framfördes ett förslag från professorn vid kungliga tekniska högskolan Lars Israel Wahlman, som gjorts upp enligt de principer som Föreningen för Göteborgs förskönande angivit.

Bedřich Smetana

Endast för medlemmar

Marianne Fredriksson

Marianne FredrikssonMarianne Fredriksson, född Persson 28 mars 1927 i Göteborg, död 11 februari 2007 i Österskär, var en svensk författare och journalist.

Marianne Fredriksson började sin journalistkarriär på Göteborgstidningen (GT). 1962–1974 arbetade hon på Åhlén & Åkerlunds förlag, blev chefredaktör för Allt i hemmet och startade tidningar:

Marianne Fredriksson växte upp i Göte­borg, och glömde aldrig de socialdemokratiska värderingar hon fick i sig med modersmjölken. På kvällstidningen GT blev hon under sextiotalet journalist och när ryktet om vilken nyfiken och orädd reporter hon var nådde Stockholm rekryterades hon blixtsnabbt av Åhlén & Åkerlund. Hon skulle rycka upp specialtidningen Allt i Hemmet. Precis som Adamo visste hon vad som låg i tiden och vad som sålde, och kunde därför skissa fram Vi Föräldrar, den nyskapande tidning som profiterade på den unga generationens osäkerhet inför barnafödande och föräldraskap.

1974 kom hon till Svenska Dagbladet där hon startade I dag-sidan, banbrytande för sin tid genom en journalistik om psykologi, känslor och existentiella frågor:

När legendaren Buster von Platen skulle ge nytt liv åt Svenska Dagbladet 1974, ville han ha med sig Fredriksson. På den tiden tyckte hon, enligt mångårige kollegan Erik Sidenbladh, att nyhetsjournalistik var det tråkigaste som fanns. Så Marianne Fredriksson blev tvungen att uppfinna en alldeles egen genre. Idag-sidan såg dagens ljus. Så där väldigt många efterföljare fick den inte på studs, men nu efteråt ser vi att den har förändrat redaktionernas sätt att tänka och fungera. Journalistik om psykologi och existentiella frågor som tidigare fanns ute i marginalen, får plötsligt hela uppslag.

Efter pensioneringen 1987 ägnade hon sig enbart åt sitt författarskap; hon skrev femton romaner och finns översatt till 47 språk. Efter hennes död resulterade det faktum att hon nyligen ändrat i sitt testamente i en uppmärksammad arvstvist:

Ett år innan hon avled 2007, ändrade Marianne Fredriksson sitt testamente. Enligt den nya versionen skulle Samuel Reyes, hennes trädgårdsmästare och assistent, få all kvarlåtenskap, sånär som på en donation om 100.000 kronor till organisationen Läkare utan gränser.

[…]

Efter hennes död försökte Marianne Fredrikssons två döttrar få testamentet ogiltigförklarat i tingsrätten, grundat på att ett av testamentets vittnen inte varit medveten om vilken typ av handling som skrevs under. Men tingsrätten gick emot döttrarna och på fredagen fastställdes alltså domen i hovrätten, som går helt på tingsrättens linje.

[…]

Författarens samlade förmögenhet uppgår till minst 108 miljoner kronor, rapporterar Aftonbladet.

Men som bröstarvingar har döttrarna fortfarande rätt till sin laglott. Enligt Ralph Strandberg är det troliga att döttrarna nu får dela på hälften av Marianne Fredrikssons förmögenhet, medan Samuel Reyes får den andra halvan; förutsatt att hovrättens dom står fast. Några summor vill han dock inte spekulera i, eftersom bouppteckningen ännu inte är färdig.

Fredriksson var en bästsäljande författare som uppskattades av läsarna men som sågs med njugghet bland svenska kritiker.

Med utgångspunkt från romanen Simon och ekarna gjordes en film år 2011 som rönte framgång

Gunnar Adolfsson

Gunnar AdolfssonGunnar Adolfsson, född den 21 augusti 1906 i Almundsryds socken, Kronobergs län, död den 9 augusti 1983 i Göteborg, var en svensk författare, journalist och politiker.

Adolfsson föddes 1906 i Tröjemåla, några kilometer från stationsbyn Ryd i Almundsryds socken, Kronobergs län. Fadern var byggnadssnickare. Han försörjde sig till en början på olika tillfälliga arbeten. Men på 1930-talet började han som journalist i den kommunistiska dagspressen på tidningarna Sydsvenska Kuriren och den kommunistiska Folkviljan i Malmö. Därefter blev han chefredaktör för Arbetartidningen i Göteborg. Han är far till författaren och litteraturvetaren Eva Adolfsson.

Han var ledamot av Sveriges riksdags andra kammare 1945–1948, invald av Fyrstadskretsen och tillhörde första kammaren 1963–1966, invald av Göteborgs stad för Sveriges Kommunistiska Parti (idag Vänsterpartiet). Han hade även kommunala uppdrag i Göteborg, men efter att Arbetartidningen lades ner som dagstidning 1974, lämnade han sina uppdrag.

I början av sitt författarskap skrev han endast med en roman per decennium. Han beskriver i dem trettiotalskrisen, Sverige under andra världskriget sett ur antifascistisk synpunkt och i Trappan, som handlar om bilfabriken Volvo, fast i romanen kallad Vasa, om införandet av tidsstudier och hur motsättningarna till sist utvecklar sig till en strejk.

Adolfssons fyra första böcker var alla samtidsskildringar. Men med Träskoland 1964 började han söka sig tillbaka i historien och till sin småländska hembygd. Den boken blev först i en trilogi som behandlar industrialiseringen i Kronoberg från sekelskiftet 1900 och fram till 1920-talet. I boken Född i våra dalar beskrivs en emigration, inte av självägande bönder som i Mobergs Utvandrarroman, utan av fattigfolk till nordtyska storgods som lantarbetare och mjölkerskor.

Erik Johansson

Erik JohanssonErik Valdemar Johansson, född 25 juli 1914 i Fogdö församling, Södermanlands län, död 7 juni 2013 i Göteborg,var en svensk arbetarförfattare.

Johansson föddes i ett statarhem i Södermanland. Som tonåring och dräng flyttade Erik med familjen till ett järnbruk på fastlandet. Där började han på sågverk.

Under arbetslösheten på 1930-talet gav sig Erik ut i livet på egen hand och tog tillfälliga påhugg hos bönder och i fabriker. Detta luffarliv längs vägarna tog honom till ett par vinterkurser på en folkhögskola i Småland. Där blev amatörteater en av många höjdpunkter.

I slutet av 1930-talet gick Erik till sjöss, som kökspojk, på Svenska Amerika Liniens kryssningsfartyg M/S Gripsholm. Han mönstrade av för gott i Göteborg. Han var då 32 år gammal och tog anställning på en fabrik där han blev kvar till 1970-talet. 1946 gifte han sig med Svea Augusta Evelina Johansson (1920–2000) och fick barn.

Först efter att han blivit förtidspensionerad debuterade han som författare år 1976 med Fabriksmänniskan. Samma år fick han Eckersteinska litteraturpriset. 1978 utkom Bakom fabriksmurarna. 1981 blev de båda böckerna en teaterpjäs, Tok Alfred av Lennart Hjulström på Folkteatern i Göteborg. Johansson har sammanlagt publicerat tolv böcker.

Avled 2013 i Göteborg, 98 år gammal.

Walter Dickson

Walter Dickson

Walter Dickson 1971

Den svenske författaren och kulturskribenten Walter Dickson föddes i New Haven, Connecticut, USA år 1916. Fadern var byggmästare. Familjen återvände till Sverige 1921. Walter Dickson blev student i Halmstad 1936 och tog sedan en fil. kand. i Göteborg men bosatte sig senare i Halland. Han tillhör inte den från Göteborg välkända storkapitalistfamiljen Dickson.

Han gjorde sin debut 1942 med Perspektiv från Stigberget. I hans stora produktion märks en romansvit om svenska amerikaemigranter med Storbasens saga (1951) Carmania (1952) och Amerika (1954) samt flera böcker om Halland. Just emigrationen till Amerika är ett viktig tema i hans skrivande.

Han dog i Falkenberg 1990.