Joakim Carl Eduard Boye, född den 13 mars 1822 i Hamburg, död den 10 december 1891 i Göteborg, var en svensk grosshandlare, försäkringsman och konsul. Var gift med Hilda Lundgren (1833–1917). Sonen Carl Fredrik Boye (1857–1927) var far till Karin Boye.
Eduard Boye började vid femton års ålder arbeta på handelsfirman H.D. Hutz i hemstaden Hamburg. Sedan verksamheten i Hamburg upphört 1842 anställdes han vid kontoret i Leeds och flyttade två år senare till Göteborg. Han blev där agent för försäkringsbolagen Magdeburg Versicherungsgesellschaft och Sun. År 1848 grundade han E. Boye & Co och blev delägare i Mölnlyckefabrikerna. År 1856 blev han suppleant i styrelsen för Rosendals Fabrikers AB i Mölndal.
År 1866 blev Boye verkställande direktör för det nybildade Brand- och Livförsäkrings AB Svea. Företaget grundades av James Dickson & Co., D. Carnegie & Co., Olof Wijk & Co., J. W. Wilson, D. O. Francke, Th. Mannheimer, Moritz L. Magnus & J. Hartvig, J. A. Kjellberg & Söner, Ekman & Co., G. H. Hegardt & Co., C. F. Waern & Co. och Wilh. Röhss & Co.
Vid tillsättande av tjänsten som verkställande direktör sökte tolv personer, men ingen av dem valdes. Istället handplockades Boye från brandförsäkringsbolaget Sun och kvarstod fram till sin död i december 1891.
Eduard Boye var konsul för såväl Preussen som för Bremen. Han var ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige under åren 1863–1867 och 1879–1891 och ledamot av olika sakfrågeberedningar i Göteborg.
Boye hade ett stort intresse för hortikultur och var under många år vice ordförande i styrelsen för Trädgårdsföreningen.
År 1864 köpte Eduard Boye Lackarebäcks gård i Mölndal, vilken kom att tillhöra släkten fram till 1895.
Text delvis från Wikipedia.
3 svar på ”Eduard Boye”