Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

maj 2015

Theodor Wilhelm Tranchell

Theodor W. Tranchell (1815-1889) var son till Jonas Tranchell och bror till Justus Tranchell. Gift med Sofia Mattsson, dotter till H.J. Mattsson i handelsfirman Mattsson & Braune. Hans dotter Hulda Tranchell (1846 – ?) gifte sig med Carl Herslow (1836-1933).

Han ägde en handelsfirma med en rederirörelse.

Ett bolag ägde Lindholmens säteri på Hisingen gick i konkurs 1844 och ropades in på exekutiv auktion för Handelsaktiebolaget Mattsson & Braunes räkning. Huvudparten, 31/32-delar av egendomen, överläts nästan genast till två storbönder, som fortsatte att bedriva jordbruk. På den del som Mattsson & Braunes behöll, växte Lindholmens varv upp.

Familjen Tranchell, i vilken H.J. Mattssons dotter gift in sig, hade sjöfartsintressen och de insåg att en pågående statlig utredning rörande ”tillsyn af segelleden mellan Venern och hafvet samt om sättet för hamnanläggning i Göteborg” skulle innebära uppmuddring av Norra Älvstranden och därmed förbättra möjligheterna för en varvsrörelse. Rättsliga strider utbröt, där ägarna till de torrlagda vassarna krävde skadestånd. Inte förrän den 4 juni 1858 föll slutlig dom i målet. 1850 började Tranchell anlägga ett varv för att bygga järnfartyg på platsen.

På den första stapelbädden byggdes det första fartyget briggen Aurora som sjösattes 1848. År 1852 byggdes anläggningen ut med en mekanisk verkstad för ångfartyg, samt även en kostsam slip för sjösättning och upphalning av fartyg. Den traditionella kölhalningen som tillämpades för segelfartyg var direkt olämplig för ångbåtar. Tranchell beslöt att den första järnångaren – med namnet Gustaf II Adolf – skulle byggas. Kölen kunde sträckas vid årsskiftet 1852 och sjösättningen ägde rum den 13 december 1854. Ett separat bolag hade bildats för fartyget, med både svenska och tyska intressenter. Första provturen skedde den 18 april 1855. Fartyget var den största ångaren som byggts och ansågs vara den elegantaste.

Muddringsarbeten och den storslagna slipen hade lett till en ekonomisk kris och Mattsson och Tranchell fann det nödvändigt att 1853 bilda ett aktiebolag, Lindholmens Varvs- och Fabriksaktiebolag. Motala Verkstad övertog en fjärdedel av aktierna. Aktiekapitalet i Lindholmens Varvs- och Fabriks AB sattes till 200 000 kronor, varav Mattson & Braune och Th. W. Tranchell tog tre fjärdedelar. Motala Verkstads chef O. E. Carlsund hade nära förbindelser med Tranchell.

1858 övertog AB Motala Verkstad samtliga aktier i Lindholmen Varvs och Fabriks AB.

T.W. Tranchell var också kommunalpolitiker.

Advertisements

Carl Tranchell

Carl Tranchell

Carl Tranchell

Carl Tranchell, född 30 januari 1849 i Göteborg, död 11 januari 1919 på Örenäs slott utanför Landskrona, var en svensk ingenjör och industriman. Han var son till Justus Fredrik Tranchell (1818–1883) och efterträdde fadern som vd i Skånska Sockerfabriks AB. Far till tvillingarna Carl Fredrik Tranchell (1877-1979) och Harry Tranchell (1877-1952).

Tranchell var elev vid Teknologiska institutet 1866–1869 och företog därefter en studieresa till Tyskland, där han vid sockerfabriken i Irxleben under ledning av en av dåtidens främsta sockertekniker, Schulz, ingående studerade betsockerfabrikationen.

Efter återkomsten till Sverige fick han i uppdrag att anlägga en sockerfabrik i Halmstad, vars chef han blev, men återkallades 1872 av fadern till Landskrona som teknisk ledare för Landskronafabrikerna.

Tillsammans med det största svenska sockerföretaget, familjen Ekmans D. Carnegie & Co i Göteborg, byggde det av Carl Tranchell ledda bolaget ut produktionen vid olika bruk i Skåne. Så småningom köpte man upp flera konkurrenter för att 1907 slå ihop i stort sett alla svenska sockerföretag i Svenska Sockerfabriks AB. De drivande bakom denna fusion var Carl Tranchell, Gustaf Ekman, Erik Frisell och Malte Sommelius. Den senare var från Petter Olssons Helsingborgsföretag och tillhörde den familj som från 1931 till 2014 ägde Helsingborgs Dagblad.

Carl Tranchell var VD i Svenska Sockerfabriks AB till 1916, då han av hälsoskäl drog sig tillbaka till sin egendom Örenäs norr om Landskrona. 1912 valdes han till ledamot av Lantbruksakademien.

Förutom sina åtaganden i den privata sektorn som företagsledare var Tranchell under sin Landskronatid ordförande i drätselkammare och stadsfullmäktige samt ordförande eller styrelseledamot i en stor mängd enskilda affärsföretag av olika art, fabriks-, bank- och järnvägsbolag. Han var också styrelseledamot och från 1915 ordförande i Sveriges industriförbund.

Carl Fredrik Tranchell blev efter fadern verkställande direktör för Svenska Sockerfabriks AB.

Justus Tranchell

Justus_Tranchell_JP_486924aJustus Fredrik Tranchell, född 28 april 1818 i Göteborg, död 1883 i Landskrona, var en svensk disponent och politiker. Från en familj som var var aktiva på en lång rad sätt i Ostindiska kompaniet, som delägare, kaptener och superkargörer. Son till Jonas Tranchell (1794-1844),  bror till Theodor Wilhelm Tranchell (1815-1889) och far till Carl Tranchell+ (1849-1919).

Han var gift med en dotter till H.J. Mattsson. Dennes firma Mattsson & Braune var tillsammans med Frans-Henrik Kockum (vars dotter Anne-Sophie var gift med Christian Mattsson, son till H.J. Mattsson) ägare av sockerbruket i Landskrona. Justus Tranchell blev disponent för detta företag, från 1853 Skånska Sockerfabriks AB, varvid Mattsson & Braunes andel i företaget minskade:

Justus Tranchell har gift sig med Amalia Mattsson, och har sedan blivit disponent för anläggningen i Landskrona. Den nya fabriken krävde kapitalförstärkning, den kom Frans Henrik Kockum i Malmö att stå för. Kockums dotter har gift sig med Mattssons son 1851. Av ekonomiska skäl bildades företaget H. J.Mattsson och co, sen övertog de den skånska sockerfabriken i Landskrona.

Tranchell, Kockum och Mattsson har tecknat själva sig för 500 aktier, eftersom den nya fabriken krävde tillskott och några andra godsägare från Helsingborg och Malmö undertecknade uppropet.

Skånska Sockerfabriksaktiebolaget bildades 14 juni 1853 och den första bolagsstämman hölls 20 december i Landskrona. För att kunna utvidga anläggningen och bygga en ny råsockerfabrik köpte de Wrangelska huset.

År 1853 uppstod problem vid den nya sockerfabriken på Säbyholm, den krävde total omläggning av jordbruksdriften.

Betsockerindustrin i Tyskland har hunnit längre med uppbyggandet därför har de i Landskrona fått hjälp av tyska experter. Det var Frans Schatten som manövrerade sig och blir chef i den nya fabriken. Men det var från början tänkt att Justus Tranchell skulle varit disponent för de båda fabrikerna. Efter en tid har Tranchell lyckats ta ansvaret för jordbruket, och vill återställa arbetsron bland folket. Arbete mellan svenskar och tyskar fungerade inte, det var bråk mellan dem och detta ledde till att de anställda, från inspektorn till drängarna, blev uppsagda.

Efter en studieresa till tyska betsockerfabriker 1855 vill Tranchell skaffa mer erfarenhet. När han kom tillbaka gjorde han en del förändringar av produktionen i Landskrona.

Ekonomisk nedgång satte Tranchell på nya prov och han åkte till England för att skaffa ny bankkredit till sitt bolag. Tranchells imperium växte och blomstrade och omfattade 500 anställda.

Efter Justus Tranchells död blev sonen Carl Tranchell (1849-1919) den ledande personen i Skånska Sockerfabriks AB.

Som riksdagsman var han ledamot av riksdagens andra kammare.

Eduard Boye

Hilda och Eduard Boye

Hilda och Eduard Boye

Joakim Carl Eduard Boye, född den 13 mars 1822 i Hamburg, död den 10 december 1891 i Göteborg, var en svensk grosshandlare, försäkringsman och konsul. Var gift med Hilda Lundgren (1833–1917). Sonen Carl Fredrik Boye (1857–1927) var far till Karin Boye.

Eduard Boye började vid femton års ålder arbeta på handelsfirman H.D. Hutz i hemstaden Hamburg. Sedan verksamheten i Hamburg upphört 1842 anställdes han vid kontoret i Leeds och flyttade två år senare till Göteborg. Han blev där agent för försäkringsbolagen Magdeburg Versicherungsgesellschaft och Sun. År 1848 grundade han E. Boye & Co och blev delägare i Mölnlyckefabrikerna. År 1856 blev han suppleant i styrelsen för Rosendals Fabrikers AB i Mölndal.

År 1866 blev Boye verkställande direktör för det nybildade Brand- och Livförsäkrings AB Svea. Företaget grundades av James Dickson & Co., D. Carnegie & Co., Olof Wijk & Co., J. W. Wilson, D. O. Francke, Th. Mannheimer, Moritz L. Magnus & J. Hartvig, J. A. Kjellberg & Söner, Ekman & Co., G. H. Hegardt & Co., C. F. Waern & Co. och Wilh. Röhss & Co.

Vid tillsättande av tjänsten som verkställande direktör sökte tolv personer, men ingen av dem valdes. Istället handplockades Boye från brandförsäkringsbolaget Sun och kvarstod fram till sin död i december 1891.

Eduard Boye var konsul för såväl Preussen som för Bremen. Han var ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige under åren 1863–1867 och 1879–1891 och ledamot av olika sakfrågeberedningar i Göteborg.

Boye hade ett stort intresse för hortikultur och var under många år vice ordförande i styrelsen för Trädgårdsföreningen.

År 1864 köpte Eduard Boye Lackarebäcks gård i Mölndal, vilken kom att tillhöra släkten fram till 1895.

Text delvis från Wikipedia.

Karin Boye

Endast för medlemmar