Berg, Georg Wilhelm, f. 8 juli 1839 på Visingsö, d 16 juni 1915 i Kungälv. Föräldrar: jägmästaren och intendenten på Visingsborgs kungsgård Lars Gustav Berg och Sofia Karolina Ekman. Avlade avgångsexamen från Jönköpings h. elementarläroverk 1856. Bokhållare och kassör vid Avesta järnbruk; kassör vid Göteborgs inteckningsgarantiaktiebolag 1870; kassör vid Bergslagernas järnvägar 19 febr. 1872; kamrer 1 jan. 1877; byråchef 9 juni 1902; erhöll avsked med pension 1 jan. 1910. Stiftare av sällskapet Gnistan 1878 (sekreterare 1878—92); bibliotekarie och konservator i Göteborgs slöjdförening 1880—1902; ledamot av styrelsen för Göteborgs museum 1881—1902 samt av dess konst-nämnd 1888—1907 (ordförande 1899—1902), av dess historiska nämnd 1891—1902 och av styrelsen för dess rit- och målarskola 1892—1911; en av Göteborgs och Bohusläns fornminnesförenings stiftare 1886 (sekreterare fr. o. m. 1886); ledamot av styrelsen för Göteborgs konstförening 1888—93 och av styrelsen för Röhss’ konstslöjdmuseum 1904—12. KorrespHA 1882; LVVS 1885; RVO 1887; LSkS 1888; RNO 1902.
Gift 1) 4 nov. 1872—1892 med Ulrika Charlotta Emerentia (Emy) Gumaelius, f. 1 juni 1846, d 5 jan. 1902, dotter till kyrkoherden Adolf Filip Gumaelius; 2) 30 okt. 1892 med Lilly Maria Vilhelmina Ahlbom, f. 17 jan. 1865, dotter till grosshandlaren Klas Vilhelm Ahlbom.
B. tillhörde en gammal borgarsläkt från Askersund, som leder sina anor ända tillbaka till 1500-talet. Ännu hans farfar, kopparslagaren och åldermannen Karl Gustav Berg (f. 1769, d. 1846), var borgare i hemstaden, där han blev rådman, men hans båda söner, av vilka B: s far var den äldste, sökte sig andra verksamhetsområden, och B. själv har på det närmaste förbundit sitt namn med Göteborgs nyare utveckling.
Vid sidan av sin verksamhet i Bergslagernas järnvägars tjänst gjorde han en mångsidig och betydande insats i stadens kulturella liv. Mest vägande var otvivelaktigt hans trägna arbete för Göteborgs och dess omnejds historia. Intresset för denna fick vid mitten av 1880-talet en medelpunkt i Göteborgs och Bohusläns fornminnesförening, i vars stiftande B. deltog och vars verksamhet han under åren 1886—1915 främst uppbar såsom sekreterare och redaktör för föreningens tidskrift Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen och historia.
Hans egna forskningar och omfattande vetenskapliga författarskap, vilket dock mera röjer den outtröttlige samlaren än den historiske skildraren, faller dels inom den förhistoriska och medeltida arkeologiens, dels inom lokalhistoriens område. För fornminnesföreningens räkning utförde han under en rad av år utgrävningar, bl. a. avi slottsruinen på Ragmhildsholmen vid Kungälv, Dragsmarks kloster, Hornborgs slott, Karlsborgs fäste och Dynge ruin. Redan på arkeologmötet i Göteborg 1875 redogjorde B. för sina undersökningar rörande flintverkstäder från stenåldern på Hisingen. År 1881 upptäckte han i Dalsland gravar, motsvarande de bornholmska s. k. brandpletterne. Bland föremålen för B: s arkeologiska grävningar märkas flera bygdeborgar, vilka han — med ledning av några keramikrester i en tomtning i en bygdeborg vid Borras i Dragsmark — ansåg sig kunna datera till omkring år 400 e. Kr. och sätta i förbindelse med folkvandringarna.
Efter att redan tidigare ha ägnat sin födelsebygd ett par smärre studier, sammanfattade han år 1885 sina undersökningar rörande denna i monografien Visingsö. Hans trägna forskningar i Göteborgs arkiv — vilka åtminstone domkapitlet underlättade genom att låta honom låna hem arkivalier — gåvo upphov till många uppsatser i fornminnesföreningens Bidrag samt till hans ståtliga »Samlingar till Göteborgs historia», i vilka han offentliggjorde skildringar ur stadens öden från grundläggningstiden fram till frihetstiden.
Många av B:s historiska arbeten åtföljas av talrika bilagor, bestående av belysande aktstycken eller speciella utredningar. Utmärkande för hela hans författarskap är hans mångsidiga kulturhistoriska intresse. Han har sålunda framhållit de invandrade holländarnas och tyskarnas stora insats, utförligt skildrat hantverket och skråväsendet samt ingående behandlat de topografiska förhållandena.
Ett försök att teckna det kyrkliga livet gjorde B. i arbetet »Göteborgs stift under 1700-talet», men bilden är ensidig, då ett alltför stort utrymme tillmätts ur domkapitelsarkivet hämtade redogörelser för kätterier och prästerliga brottmål; viktigast äro de som bilagor meddelade handlingarna i det stora svedenborgska målet (H. Lundström).
Åt personhistorien ägnade B. alltid stor uppmärksamhet och har bl. a. monografiskt skildrat författaren V. Kruse och kaparen J. Norcross (Från den stora ofredens dagar). Den största tjänsten åt den biografiska och genealogiska forskningen gjorde hän emellertid genom sin edition av Kristine församlings böcker 1624—1774. Mycket givande äro även hans samlingar rörande göteborgska och bohuslänska släkter, vilka 1906 förvärvades av Göteborgs stadsbibliotek. Grundläggande äro slutligen B: s utförliga skildringar av det göteborgska teater-och musiklivets historia. Efter en populär översikt av Bohusläns forntid började B. sammanfatta resultaten av sin forskargärning i en framställning av provinsens historia, en uppgift, vartill han som få var kallad; arbetets andra del, som för skildringen fram till våra dagar, utkom emellertid först efter hans död.
B. var en centralfigur i sin tids litterära och konstnärliga liv i Göteborg, en gärna hörd föreläsare och en outtröttligt verksam, ofta ledande kraft i de olika sammanslutningar, som uppburit stadens vackra utveckling på dessa områden under de senaste femtio åren. Framför allt är kanske hans namn knutet till det efter mönster av sällskapet Idun i Stockholm bildade sällskapet Gnistan, till vars stiftande han tog initiativet. Här meddelade han ofta rön från sina forskningar i historiska och kulturhistoriska ämnen, trivdes i den otvungna sällskapliga samvaron och tog livlig del i de många uppslag och initiativ, som utgingo från denna mångsidigt intresserade krets. Han arbetade sålunda ivrigt för de av sällskapet anordnade konstutställningarna 1881, 1886 och 1891 samt konstslöjdutställningarna 1880 och 1891, verkade 1886 och 1890 för den senare tack vare V. Röhss’ donation realiserade tanken att upprätta ett konstslöjdmuseum i Göteborg och framkastade idén att sammanföra de på olika ställen splittrade källorna till stadens och dess omnejds historia i en central arkivdepå i Göteborg.
— I mycket en originell personlighet, gjorde sig B. särskilt på äldre dagar även i det yttre bemärkt genom sitt vördnadsbjudande patriarkaliska utseende.
Ett svar på ”Wilhelm Berg”