Alexander Keiller

Alexander KeillerAlexander Keiller, född 1 juli 1804 i Dundee, död 27 mars 1874 i Göteborg, var en brittisk-svensk industri- och affärsman. Han gifte sig 1830 med Marie Louise Wijk (1804–1886). Han var far till James Keiller, som 1906 donerade området kring Ramberget till Göteborgs stad, där Keillers park uppfördes och Alexander Keiller d.y.

Invandrade till Göteborg 1825 på grund av familjens trävaruaffärer i Sverige och fick arbete hos William Gibson på dennes segelduksfabrik vid Vädersågen i Majorna år 1826. Två år blev han delägare i företaget som fick namet Gibson & Keiller. Produktionen flyttade 1834 till en nybyggd fabrik i Jonsered och 1839 löstes Alexander Keiller ut ur verksamheten på grund av ständiga konflikter med kompanjonen William Gibson:

Verksamheten kunde påbörjas 26 med K som fabriksmästare o med maskiner som denne inköpt i Storbritannien. 28 ingick K som kompanjon i firman Gibson & K. Segeldukstillverkningen var då redan den största i staden. S å lät man inrätta ett vattendrivet mekaniskt spinneri för lin o hampa med en från Skottland utsmugglad spinnerimaskin, patenterad i Sverige 30. 35—39 erhöll Gibson & K patent på flera av K konstruerade eller av honom importerade engelska maskiner för beredning av lin o hampa, blånor o garn samt en nagelnitningsmaskin. K var den pådrivande kraften, när det gällde att utnyttja o anpassa de nyaste tekniska landvinningarna till sv förhållanden. Detta var även fallet, när Gibson & K:s industriella verksamhet under 30-talet flyttades till Jonsered utanför Gbg, där den 37 utvidgades bl a med ett blekeri o ett järngjuteri för framställning av maskiner o redskap. Nyanläggningarna o utförandet av K:s olika tekniska projekt, däribland en sinnrik kanalanläggning från sjön Aspen, visade sig snart mer kapitalkrävande än vad Gibson, som stod för företagets ekonomiska ledning, fann acceptabelt. Detta ledde till upprepade konflikter mellan de båda kompanjonerna, som sedan 30 också var svågrar. 39 löste Gibson därför ut K ur bolaget för 153 084 rdr rgs.

Istället anlade Keiller för egen räkning en mekanisk verkstad i Göteborg år 1841 med namnet Alexander Keiller & Co. Efter en konkurs år 1867 övertogs verkstaden verkstaden av ett aktiebolag, Göteborgs Mekaniska Verkstads AB, som kontrollerades av hans söner Alexander Keiller och James Keiller tillsammans med Olof Wijk och John West Wilson. och ett år senare drog han sig helt från affärerna. Vi sidan av anläggandet av den mekaniska verkstaden drev han också ett handelsföretag och inköpte gruvor och bruk i Bergslagen:

Vid sidan om ledningen av den mekaniska verkstaden bedrev K intill 67 grosshandel i Gbg o upptog 58 den äldste sonen Alexander o två år senare sonen James i firman Alexander K & co. K:s förmögenhet uppgick vid denna tid till c:a 1 miljon rdr.

Efter utbyggnaden av verkstaden o inköp, av tomtmark på Hisingen fann K ett lovande investeringsobjekt i Kaveltorps gruvor o smältverk i Örebro län, vilka till en början gav god avkastning o föranledde honom att i spekulationssyfte göra ytterligare investeringar i bruksegendomar i Dalarna (Schisshyttan, Rämshyttan). Samtidigt pågick förhandlingar om en järnväg Frövi— Falun, som kunde tänkas höja värdet av de nyförvärvade bruken. I Europa försämrades emellertid konjunkturerna, o i England avtog intresset för spekulationer i Sverige markant genom Overend Gurneys fallissemang. K:s tillgångar var vid denna tidpunkt i stor utsträckning bundna genom investeringar i bruken o i ett par misslyckade projekt i Surte, bl a en yllefabrik, som planerats tillsammans med svågern, kommerserådet Olof Wijk, vilken emellertid avled 56, innan driften kommit i gång, o ett tegelverk för framställning av dräneringsrör m m.

Efter konkursen drog sig Alexander Keiller  tillbaka från aktiv företagarverksamhet