Ångtrålare

Det brukar sägas att LL 532 Ingo var den första svenska ståltrålaren. Det är nu inte helt korrekt för ångtrålarna i början av 1900-talet var också av stål. Det första ångtrålsföretaget startade 1901. Initiativtagare och störste ägare var Melcher Lyckholm. Namnet på bolaget var Göteborgs Ångfiske AB. Melcher Lyckholm var en dåtida riskapitalist som gav sig in en rad nya branscher och riskfyllda projekt.

Åren 1901-1905 fiskades för 72 000 kronor med trål. Det var då enbart ångtrålare. Åren 1906-10 hade värdet tiodubblats till 728 000 kronor. Nämnas kan att sillfiske med vad och drivgarn stod för värden på 1 385 000 kr under den första femårsperioden och 3 323 000 kr den andra.

1914 fanns hela 58 ångtrålare i aktivt fiske i Sverige och nu hade trålfisket blivit det näst viktigaste ekonomiskt efter vadfisket. Sill var i bägge fiskena den viktigaste arten. De flesta ångtrålarna var hemmahörande i Göteborg och på grund av detta var Göteborg då Sveriges största fiskeläge följt av Uddevalla (också pga ångtrålare) och Hönö. Totalt fanns det 58 stycken aktiva ångtrålare detta år och av dessa hade 54 stycken Göteborg som hemmahamn. 3 ångtrålare hade Uddevalla som hemmahamn och en Gullholmen. Ångtrålare på denna tid var på mellan 100 och 200 bruttoton medan traditionella träfiskebåtar var en tiondel så stora.

Efter 1914 minskade antalet ångtrålare igen, för att 1921 endast vara 22 stycken i aktivt fiske. Därefter ökade antalet igen. 1915 fanns det 48 aktiva ångtrålare varav 49 från Göteborg, 3 från Uddevalla, 2 från Varberg och 1 från Gullholmen. 93% av landningsvärdet för trålfisket i Göteborgs och Bohuslän detta år tillhörde Göteborgs- och Uddevallatrålare. Viktigaste arten var sill följd av kolja, vitling och torsk. Varbergstrålarna var VG 109 Meera som ägdes av Varbergs Exportaffär (Carl Andersson) mellan 1913 och 1920 samt Aries som ägde av samma företag 1905-20. Uddevallatrålarna var familjen Sannes UA 2 Fiskmåsen som familjen ägde via olika företag (däribland Trål AB Fiskmåsen) åren 1907-1926, UA 4 Hafsörnen (1908-34) och UA 7 Albatross (1912-23).  De ägde även Edit åren 1914-25, sannolikt hemmahörande i Göteborg och dessförinnan ägd av Fartygs AB Delfinen under 1914. År 1916 var det totala tonnaget för ångtrålarna 7 198 ton varav 6 360 ton var Göteborgsbåtarnas samlade tonnage. 95% av det samlade värdet på trålfiskets landningar kom detta år från Göteborgs- och Uddevallabåtar.

Av de aktiva trålarna 1921 var 13 från Göteborg, 2 från Uddevalla (en av Sannes båtar fiskade uppenbarligen inte) och 7 från Smögen. Huvudägare i de senare var sannolikt firma C. James Andersson, ägd av Carl Jemy ”James” Andersson (1862-1926). Den senare var också aktiv i Islandsfisket (Smögens Islandsfiskeförening) med drivgarn tillsammans med Nils Ahlner som också var delägare och ägare av ångtrålare. Ahlner hade bland annat företaget Fiskeri AB Ejdern som bl.a.ägde ångtrålaren GG 472 Ejdern mellan 1915 och 1919. Andra delägare i Islandsfisket med drivgarn var Carl Alfred Häller, Anders Odenberg, Carl Wallentin, Nils Stranne, Edward Jansson och Charles Stranne. Familjen Häller var också delägare i och ägare av ångtrålare personligen och via bolag (Fiskeri AB Hebriderna, Elfgrimernas Trål AB, AB Göteborgs Torskmjölsfabrik etc) ända fram till 1940-talet. Häller & Odenberg AB ägde GG 448 Esbjörn 1915-16. Bland annat ägde de GG 56 Norman år 1926 och GG 871 Meera 1930-40.  Norman skrotades först 1963. Även Stranne och Jansons ägde delar i flera ångtrålare.

Förutom de redan nämnda bolagen fanns det en lång rad fiskeribolag som ägde ångtrålare. Ett var Gadus Fabriker, ägt av Hilding Larsson, som bl.a. ägde GG 447 Gerda 1911-14, GG 448 Hilma 1911-15, GG 449 Berta 1911-15, Göta 1914-24, Davida från 1912 och sannolikt ännu fler båtar. Där finns också Anders Stönners Fiskeri AB Svea med GG 487 Gerda (ägd 1914-27) och GG 582 Agnes (1914-18), Ibis (1945), Poseidon (?) och Stig (-1945). Vidare A. Th. Assmundsson (med bolag som Fiskeri AB Sälen, Rederi AB Karin och AB Mercari ( som åren 1914-25 ägde bland annat GG 588 Evald och åren 1914-1919 en båt vid namn Gunnar (tidigare Wasp).

Åter andra bolag var Westerberg & Berglund, (GG 449 Berta 1917-26, GG 481 Pysen 1914-26), familjen Reuters bolag (GG 871 Meera 1920-29, Aries 1920-27), familjen Magnusson med bolag som Fiskeri AB Neptun och Fiskeri AB Ibis (GG 53 Neptun 1926-35, Hafsörnen från 1936 och Ibis 1931-45). Det fanns naturligtvis många fler och jag känner till fler namn på företag och båtar. Kanske återkommer jag till dem någon annan gång, för det är helt klart att epoken med ångtrålare är en fiskeriepok som i stort sett är bortglömd i Sverige. Uppenbart är också att ångtrålarna spelade en större roll än vad som i allmänhet anats, framförallt perioden från cirka 1910 till 1930 då de stod för det näst största och viktigaste fisket i Sverige.

1925 hade antalet ångtrålare i aktivt fiske ökat igen. Det året var totalantalet 45 stycken varav 38 från Göteborg, 3 från Uddevalla, 2 från Säffle, 1 från Marstrand och en från Smögen. Totalt var de på 9 042 bruttoton. Året efter det var antalet ångtrålare 51 stycken varav 43 från Göteborg, 4 från Karlstad, 3 från Uddevalla och 1 från Marstrand. 1925 var fångstvärdet för ångtrålarna högre än för något annat svenskt fiske förutom snurrevadsfisket, 2 849 500 kronor. Huvuddelen av det var sill. 1926 och 1927 var läget detsamma. 1930 hade antalet ångtrålare minskat till 28 (Gbg 23, Karlstad 3, Uddevalla 2) och 1934 hade antalet minskat ytterligare till endast 20 båtar. Därefter redovisas ångtrålare bara ibland, 1940 fanns 17 stycken, 1944 11 och 1951 10 stycken. Därefter redovisas inga.

Under cirka 30 år spelade ångtrålare en stor roll i det svenska fisket och stod för en stor andel av fångstvärdet. Detta är i allmänhet något som glöms bort när det svenska fisket diskuteras. Denna historia är till stor del bortglömd och detta inlägg är bara början på ett arbete för att kartlägga ångtrålsrederierna och ångtrålarna i Sverige. Ångtrålarna ägdes av spekulanter, riskkapitalister och storkapitalister såväl som lite mindre affärsmän i fiskelägen och städer. Oftast ägdes de via aktiebolag, i en del fall i form av traditionella partrederier. Klart är emellertid att denna person i det svenska fisket är den mest bolagiserade. Den period när fisket är som mest utsatt för spekulation, banker och stora kapitalägare. Bara några år efter att sista ångtrålarna av stål försvann skulle de första moderna ståltrålarna dyka upp.

Texten ursprungligen publicerad på fiskebloggen Njord.

Ångtrålare i Göteborgs hamn.

Läs mer om enskilda ångtrålare med hemmahamn i Göteborg:

 

Ett svar på ”Ångtrålare”

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.