Johan Alströmer, halvbror till Patrick och Clas Alströmer, f. 7 maj 1742, d 4 okt. 1786. Student i Uppsala 21 dec. 1756;. företog en utrikes resa genom större delen av västra och mellersta Europa 1777—80. Ställföreträdande chef för Alingsåsverken. LFS 1775 (?); LVVS 1776 (ordförande 1782—83); LVA 1784.
Gift 17 dec. 1783 med Hedvig Katarina Danckwardt-Lillieström, f. 23 apr. 1762, d 27 juli 1837, dotter till kammarherren Johan Niklas Danckwardt-Lillieström.
A. var under sin uppväxttid, möjligen till följd av sin egen önskan, utsedd att ägna sig åt bergverksrörelsen, men denna avsikt blev ej förverkligad. Redan under Jonas Alströmers livstid fick han biträda vid styrelsen av Alingsås manufakturverk, och efter faderns död tillföll denna honom ensam de tider, då brodern Patrik vistades i Stockholm för att vid riksdagarna försvara verkets rätt. Hans duglighet, drift och verksamhet på denna post vann oförbehållsamt erkännande.
Ännu 1785 gjorde han ett försök att rädda faderns skapelse genom att föreslå, att Alingsås skulle förvandlas till en fristad, med vilken 8 5/8 honom själv tillhöriga, nära staden belägna hemman skulle inkorporeras; tull och accis skulle ej utgå av staden, kronans inkomster därav skulle fastställas till en viss, på tomterna fördelad summa, och industriidkarna skulle vara befriade från skråtvånget.
Förslaget, som avstyrktes av kommerskollegiet och ’slutligen avslogs, blev ej ens under A: s livstid föremål för regeringens beslut. Vid sidan av sin verksamhet som industriidkare framträdde A. såsom en framsynt jordbrukare. För odlingen av potatis verkade han med iver. Sina resultat häri framlade han i en uppsats, »Potaters plantering grundad på rön och försök», i vetenskapsakademins handlingar 1777. På egendomen Nolhaga byggde han torparstugor av en ny modell, vilken han sökte införa även på andra håll.
De meddelanden, som han efter hemkomsten från sin långa utrikes resa införde i patriotiska sällskapets journal och i Göteborgs vetenskaps-och vitterhetssamhälles handlingar, om lanthushållning och jordbruk i Nederländerna och England samt om boskapsskötsel i Italien, vittna om det intresse och den iakttagelseförmåga, varmed han studerat allt, som kunde ha betydelse för jordbruket, över huvud torde han under sin resa ha intresserat sig för ekonomiska förhållanden och orsakerna till uppsving i dessa; nya metoder antecknades, och maskiner beskrevos. Under resan stod A. i livlig förbindelse med in- och utländska vetenskapsmän, bland andra J. Banks och D. Solander. Naturalier av allehanda slag insamlades och hemsändes, mineralier särskilt till Torbern Bergman och växter till P. J. Bergius.
Den största samlingen av naturalier och maskinmodeller tillföll brodern Klas Alströmer. I England anskaffade A. instrument åt Wargentin. Efter hemkomsten sökte han i praktiken omsätta de lärdomar, han vunnit under sin resa. A. var en typisk 1700-talsmänniska med stort intresse för all vetenskap, som hade eller kunde få praktisk ekonomisk betydelse.
Erik Naumann
Ett svar på ”Johan Alströmer”