Lazarus om Johannes Fredrik Pettersson

Sveriges rikaste Pettersson föddes år 1809 å Kyrkesunds fiskläge, Klöfvedals socken, på ön Tjörn i Bohuslänska skärgården. Föräldrarne voro fattigt fiskarfolk.

I barndomen och ungdomen fick han deltaga i skärgårdsbefolkningens mödosamma sträfvan för lifvets nödtorft, fick lära att salta torsk och kabiljo samt torka spillångor. Åfven fick han vara med i de djärfva smugglarefärder, som försiggingo på den tiden och hvilka ofta voro förenade med stor fara, helst som därtill valdes de mörka nätterna med storm och oväder.

Under sina färder med fadern till Göteborg blef ynglingen uppmärksammad af en handlande Rafstedt därstädes, och denne erbjöd den unge Johannes Pettersson plats hos sig som boddräng. Rafstedt hade butik på Holländaregatan och hans affär var försäljning af mjöl och viktualier.

När Pettersson blef myndig, fick han ensam öfvertaga Rafstedts affär och butiken vid Holländaregatan.

Till skillnad från andra Petterssöner i Göteborg kallades han sedan hela sitt lif för: Rafstedts Pettersson.

Vår Johannes var en synnerligt energisk man samt ovanligt arbetsam och outtröttlig, därtill mycket god hushållare, hvilket gjorde att hans affär hastigt blomstrade upp, på samma gång som han vann utmärkt kredit.

Han satte i gång en stor byteshandel med fisklägena, köpte deras saltade och torkade fiskvaror samt lämnade i utbyte mjöl, viktualier och bränvin, och snart blef Rafstedts Pettersson Göteborgs störste fiskhandlare och en af dess störste spannmåls- och bränvinshandlare.

Han utvidgade sin affär ännu mera genom leveranser till Göta artilleri och provianterade Bohus och Vestgöta-Dals regementen under mötestiderna.

Genom sin bekantskap med öfverste Peter Carl Heyl vid Göta artilleriregemente fick Pettersson under många år all leverans till regementet sig anförtrodd.

Denne Heyl var en rätt egendomlig man. Född i Skåne år 1783, ingick han som simpel karl vid artilleriet, och när kriget bröt ut mot fransmännen år 1806 i Pommern, hade han tjänt upp sig till underofficer.

Under 1813 års stora krig mot Napoleon väckte Heyl general Cardells uppmärksamhet och, befordrad till löjtnant, deltog han i bataljen vid Dennewitz och var Cardell behjälplig att med karteschsalfvor nedskjuta fransmännens fyrkanter.

För sitt välförhållande vid detta tillfälle belönades Heyl af kronprinsen Karl Johan med guldmedalj för tapperhet i fält.

Efter krigets slut placerades Heyl på Göta artilleriregemente, hvarefter hans befordran skedde hastigt, så att han vid femtiosju års ålder blef öfverste 1840, vid hvilket tillfälle han hoppade öfver öfverstelöjtnanten vid regementet.

I likhet med de flesta den tidens militärer var Heyl rå och ohyfsad, men ansågs som en duktig chef och skicklig artilleriofficer.

Han höll en utmärkt ordning inom sitt regemente, kände hvarje nummerkarl och visste upptäcka talangerna, där de funnos. Under hans tid hände således, att flere nummerkarlar med Heyls hjälp tjänte upp sig till officerare. Vi erinra särskildt om den ännu lefvande major Claës Adelsköld.

Om denne Heyl finnas många lustiga historier, af hvilka vi vilja anföra några:

I Göta artilleriregementes musik fanns icke någon basbasun, och officerarne anhöllo hos sin chef, att denne skulle anskaffa en sådan för musikkåren.

— Nej, ta’ mig aderton dj-r få ni icke blåsa med de pipor ni ha — blef Heyls bestämda svar.

Kort därefter besökte Heyl, i sällskap med sin adjutant, en bal i Göteborg, vid hvilket tillfälle musiken utfördes af Bohusläns regemente.

Öfversten gick fram till musiken för att höra bättre och fäste då sin uppmärksamhet vid ett nytt instrument, som han ej sett förr och som small som kanonskott emellanåt.

— Den där var mig en aderton dj-l! — sade Heyl och pekade på dragbasunen. — Hvad kallas
det instrumentet för?

— Basbasun — svarade adjutanten och tillade: — När jag nu hör, att öfversten tycker om
instrumentet, hvilket vi sakna i vår musik, så hoppas jag, öfversten har godheten ställa så, att vi äfven få en basbasun i Göta musik.

— En basbasun! Nej, ta’ mig aderton dj-r skall icke hvarenda karl i musiken ha en sådan
där!

En ung herr af Chapman kom 1837 in som officer på Göta artilleriregemente.

När han uppvaktade sin nye chef och sade: Mitt namn är Chapman — afbröts han genast af Heyl:

— Inte heter löjtnanten Tjappman, utan Schappman! och således skall löjtnanten ta’ mig aderton dj-r härefter heta: ”Schappman”.

Rafstedts Pettersson vann i hög grad öfverste Heyls bevågenhet genom noggranna och ordentliga leveranser af goda varor till regementet, och Petterson visste dessutom att efter den tidens sed smörja vederbörande fanjunkare.

Första stora uppkomsten till Johannes Petterssons blifvande stora rikedom voro de svåra nödåren 1844 och 1845.

Våren förstnämnda år inträffade tidigt med tjänlig väderlek och vid midsommarstiden lofvade all växande gröda en mycket rik skörd. Men i medlet af juli under höskörden började en intensiv regnperiod, som räckte oafbrutet i månader. Stora fält voro alldeles öfversvämmade, hö och säd låg flytande och förstördt på marken.

Vid denna tid hade ännu få laga skiften gått fram. Bönderna, som bodde i sina gamla stora byar, hade teg om teg med hvarandra på sina gärden. När ändtligen regnfloden slutade, så voro säd och gräs sammanflutna, och ingen kunde få rätt på sitt. Rågen var mältad och lämnade ett högst uselt och ohälsosamt bröd. Nästan det svåraste af allt var, att potatissjukan uppträdde under detta år för första gången inom vårt land och härjade då svårare än någonsin sedan. Före potatissjukans införande i landet lämnade vanligen potatisodlingen dubbla skördar emot nu.

För att kunna bereda sig någon nytta af den skämda varan, måste nästan all potatis vräkas i bränvinspannorna. Detta var under husbehofsbränningens mest lysande tid. Såningen på hösten verkställdes sent och med mycket dåligt utsäde.

Under år 1845 rådde däremot ända från vårens början oafbruten torka. Höstsädens kvalitet blef god, men kvantiteten ytterligt knapp.

Genom dessa två på hvarandra följande missväxtår blef allmogens ställning nära nog förtviflad. Säd och mjöl funnos endast att köpa i kuststäderna och äfven där högst otillräckligt. Kom ett fartyg in från Ryssland med råg och mjöl, så såldes hela lasten med detsamma under lossningsdagarna från bron. Alla magasiner voro tomma. Kronan hade väl säd på sina magasiner, och därifrån kunde möjligen en bonde få emot pant af guld eller silfver låna sig en tunna råg, men ofta nog hade bonden 10 à 12 mil att köra till ett dylikt kronomagasin för att få låna en rågtunna.

Under dessa två år, hvilka medförde så svårt betryck för den ena modernäringen, blomstrade däremot den andra, bergs- och järnhandteringen, så mycket bättre, och detta i så hög grad, att knappast aldrig ett sådant välstånd rådt inom detta område som då.

Inom Vermland och Bergslagen var väderleken bättre, och dessa provinser fingo jämförelsevis god skörd. Både järn- och träpriser stego i början af år 1845 högst betydligt. På Fastingsmarknaden i Kristinehamn år 1845 har författaren följande
karakteristiska beskrifning från den tiden: ”Ibland nöjen nämna vi i första rummet uppenbarelsen af fryntliga brukspatroner och belåtna tackjärnssäljare. Balerna voro besökta af en myckenhet kavaljerer, men få damer, och kavaljerer sedan, som vägde tusentals — ja, tio- till och med hundratusentals skeppund tackjärn. Det är annat än luftiga k. sekreterare och fjärilslätta löjtnanter. Också var balkonservationen alldeles upp- och nedvänd. Den klingande musiken, den tjusande polkan, de moderna Selinderska francästurerna, de framsipprande svettdropparna, det eviga vädret etc. etc. gåfvo icke ointressanta ämnen till snillrika idéers bollkastande. Af järn ljöd det i salongens alla hörn, till höger och vänster, i norr och söder. Själfva luften var järnhaltig, försäkrade en närvarande kemist.”

Under dessa nödår var Rafstedts Pettersson redan så försigkommen, att han kunde importera råg och mjöl från Ryssland i hela skutlaster, och som han hade få konkurrenter, så kunde han äfven taga hur mycket betaldt som helst under en tid,
då kunderna måste stå med mössan i ena handen och penningarna i den andra och ödmjukt bedja den dryge bohuslänningen om att få köpa en matta mjöl.

Nästa gynnsamma period för Pettersson var under Krimkriget, och han visste att väl begagna sig af den inträffade goda konjunkturen [1]. Han var då exportör af råglaster till Holland.

I medlet af 1850-talet öfverlämnade Petterson sin minutaffär vid Holländaregatan till sitt biträde J. N. Öhrn och etablerade sig som enbart grosshandlare i sitt eget inköpta hus nummer 39 Kungsgatan.

Pettersson uppköpte och exporterade sedan hafre till England, men hans hufvudgeschäft var diskonteringsaffärer och procenteri, och detta handtverk dref han med den största hänsynslöshet.

Om en stackars gäldenär ej kunde betala på dagen, så satte Rafstedts Pettersson honom utan nåd och barmhärtighet i bysättningshäkte.

Under senare tiden af sitt lif lät Pettersson mantalsskrifva sig på den af honom inköpta egendomen Öfra Tjöstelsröd, Inlands härad. Detta af den orsak, att han ansåg sig vara för högt uppskattad af vederbörande skattenämnder i Göteborg, hvilket dock icke var händelsen, ty Pettersson var mycket för lågt taxerad, men han vann ändock sitt syftemål, ty på landet fick han ännu lägre taxering.

Johannes Fredrik Pettersson afled i Göteborg vid öfver 80 års ålder år 1889 och efterlämnade en boupptecknad förmögenhet med netto:

Tillgångar i Göteborg ……………… 560,000: —
„ vid Inlands och Fräkne häradsrätt …. 2,365,396: 91
tillsammans……………………….. 2,925,396: 91.

Denne Johannes Pettersson var Sveriges rikaste Pettersson, och detta utgör hans förnämsta ryktbarhet.

Som man ser, hafva de stora familjerna Andersson, Pettersson och Lundström att uppvisa representanter bland våra rikaste män:

Byggmästare Andersson i Stockholm …. cirka 5,000,000 kr.
Rafstedts Pettersson i Göteborg …… „ 3,000,000 „
Sveriges rikaste Lundström lefver dock ännu och är bosatt på Antuna i Stockholms län.

[1] Sverige hade under dessa två år utmärkta skördar. Odling af höstsäde spelade första rollen inom landtbruket och lämnade betydligt öfverskott för export.

Ett svar på ”Lazarus om Johannes Fredrik Pettersson”

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.