Sjögrenska gården

I HÖRNET AV Bläsliden och Karl Johansgatan, mitt emot Gamla varvsparken, låg fordom en större trädgård med tillhörande stenhus, vilket sistnämnda ännu reser sina murar åt Stigbergstorget och Bagaregatan. Denna egendom tillhörde på sin tid bagarmästaren Carl Wilhelm Sjögren, en ansedd borgare i Majorna, efter vars stora bageri i nämnda hus Bagaregatan fått sitt namn.

En son till denne ärevördige borgare är förste stadsläkaren i Södertälje, doktor Wilh. Sjögren, uppburen för sitt friska väsen och sina mångsidiga intressen. Han framlevde sina barndoms- och ungdomsår i detta hus, är, inom parentes sagt, varmt hängiven sin födelsestad och var en av dem som ivrigast verkade för utgivningen av den ståtliga minnesskrift, vilken utkom vid Göteborgs latinläroverks femtioårs-jubileum. Han har lagt i dagen ett synnerligen livligt intresse för mitt arbete och i följd därav sänt mig ett par skizzer, i vilka han skildrar sitt ungdomshem och dess omgivning. Den ena återgav jag i kapitlet om Gamla varvet, den andra följer här nedan:

Sjögrenska huset

Sjögrenska huset

Vid Stigbergslidens norra gränslinie, i hörnet av Bagaregatan, ligger ett större tvåvånings tegelhus, med huvudfasad åt torget, en flygel åt Bagaregatan och ännu en flygel inåt gården. Dess mått växa emellertid, när man hör, att huset uppfördes redan i början av 1860-talet, då dess grannar vid torget voro trähus av betydligt mindre storlek och prydlighet. Ja, flertalet av de torget omgivande husen voro då envåningskåkar med undantag av Gathenhjelmska palatset, som då för tiden doldes av en hög stengärdesgård och de lindar, som planterades på kaparens tid.

Nu gäller det att giva en beskrivning av den nämnda borgaregården. Byggnaden uppfördes i början av 1860-talet av bagaremästaren Carl Wilh. Sjögren. Född den 30 oktober 1816 i ett burget handelsmannahem i Majorna, beläget i närheten av Karl Johans kyrka, kom han, sedan fadern råkat på obestånd, i bagarelära hos en av det dåtida Göteborgs mera ansedda hantverkare, bagaremästaren Mandahl, en affärsvän till fadern.

I Mandahls bageri hade han en tid till kamrat den sedan så berömde bildhuggaren J. P. Molin, som således började sin bana med att forma bullar och “dyvelkatter“. Molin lärer
också ha ödslat bort mycken tid med att i degen modellera “gubbar.”

Alltnog! Den unge lärlingen Sjögren blev efter de vanliga proven och läroåren så småningom en duglig och framstående mästare och slog sig ned i sin födelseförsamling, där han av en bagare Unna förvärvade den stora tomt, som denna skildring avser. Då var den bebyggd med ett mindre trähus, vilket vid eldsvådan 1859 brann ner.

Med hjälp av försäkringssumman gjorde den unge driftige mästaren upp planen till och uppförde det storslagna hus, som ännu dominerar Stigbergstorget. Den övre våningen åt torget inreddes så, att den med skäl på den tiden kunde betecknas som en praktvåning. Den undre anordnades till lokaler dels för apoteket Hjorten, dels till bostadslägenheter. Källarne apterades till butiker och bostäder. Hela den obyggda tomtarealen, som i sin helhet utgjorde c:a fyra tunnland, förblev trädgård.

Huset framstod redan i sin början för de förvånade grannarne som en jätte. Skulle ej den djärve byggherren förbygga sig? Nej! Tvärtom blev det Sjögrenska huset det behärskande för denna del av Majorna och betingade då det såldes år 1886 ett pris av nära 100,000 kr. I det nya huset fick som nämnts apoteket Hjorten sin prydliga lokal och där bodde flera av stadsdelens honoratiores. Sålunda ha ända från början av 1870-talet samhällets läkare oavbrutet där haft sina bostäder, den ene efter den andre ända in i våra dagar. Apoteket Hjortens innehavare — han hette då Henrik Isander — flyttade emellertid efter några år, i medio av 60-talet, sitt apotek till det hus strax norr om torget, där det ännu är inrymt. Apotekets gamla lokal apterades till ett prydligt konditori, ett bland de första, om ej det allra första i Majorna. Som en kuriositet kan nämnas, att i denna lokal även inrymdes den sannolikt första filialen i Majorna av en större stadsaffär.

Men även trädgården förtjänar några ord. Nu är den borta. En förstadsidyll mindre i vår tid, som grusar så många vackra värden. På dess plats rymmas ett flertal landshövdingehus. Men på 60- och 70-talen var den vida berömd och av trädgårdar ypperst i trakten. Många äldre majbor minnas säkerligen än i dag, huru de härliga syrenerna, som kantade hela den vidsträckta tomtgränsen, om somrarne välvde sina kronor i rik blomprakt över gatan, utefter hela det långa staketet från torget ända ner i Bläsgatans backe. Inom planket funnos smärre planteringar, fruktträd och en köksträdgård. Men där fanns också för traktens ungdom en idealisk lekplats. Många grånade allvarsmän, som ha sina pojkminnen förlagda hit, skola säkerligen ännu i dag vid tanken på “Sjögrens trädgård” få sina synfält fyllda av idel glada och uppfriskande minnen från “de da’r, då morgonens dagg låg på livet kvar.“

År 1882 såldes en del av trädgården för att bebyggas; ett par år därefter försåldes det stora huset, och efter ännu en tid hade den forna lekplatsen överbelastats med de nämnda landshövdingehusen.

Som bevis på vad en borgaregård i Majorna vid 1800-talets mitt kunde omsluta, torde följande korta skildring av denna gård vara en lämplig tidsbild. På den invid trädgården liggande bakgården, sedan bebyggd med ett större stenhus, lågo alla uthusen. Och de voro många. Den delen av tomten kunde liknas vid en respektabel bondgård. Men så var det också före vår nuvarande hälsovårdsstadgas tid! Där stod häst i stallet, vagnar och slädar i vagnboden, några tiotal får funnos i fårkätten, några grisar göddes i svinstian för att slaktas till julen, och slutligen uppföddes åtskilliga tiotal höns jämte ankor och kalkoner i brokig blandning. Det var i “den gamla goda tiden“!

Hela denna trakt gav ett starkt intryck av “landet”, därigenom att den var så glest bebyggd. Där Karl Johansgatan nu löper fram mellan täta husrader var då, så långt ögat nådde, åker och äng, begränsade mot söder av de trädgårdstäppor, som tillhörde de små husen vid Allmänna vägen. Och dessa ängar räckte ända ut till kyrkoberget. Från de höga träden i “Landgrens lummiga park“ hördes ofta gökens sommartoner och från vindsvåningens västra gavelfönster såg man icke blott den ljusfyllda kyrkans fönster utan vid god sikt även Vinga
fyrars blinkljus.

Bagaremästaren Carl Wilhelm Sjögren dog den 11 november 1888. Han ligger begraven på Mariebergs kyrkogård, där en bautasten, rest av hans son, pryder den gamle majbons sista vilorum.

Han var en mycket originell man. Behärskad av gammaldags hederlighet ville han “göra alla rätt”. Och han var en av dåtidens få samlare av antika saker. Med öppet öga för dessa kulturvärden prydde han sitt hem med ett flertal sådana. Då boet efter hans död såldes på offentlig auktion vittnade de höga prisen på många av dessa föremål om, att ägaren en gång valt dem med förfinad och säker smak.

Han tillhörde också en gammal kultursläkt, som räknar som sin stamfader den kände rådmannen i Odense på 1500-talet Oluf Bagger. En ättling av denne Oluf B., Lunds universitets förste rektor, Oluf J:son Baggerus’ son, blev nämligen på 1600-talet prost i Bohuslän. Från denne härstammade i rätt nedstigande led den gamle borgaren i Majorna, vars personlighet och hemvist vi här skildrat.

Så långt doktor Sjögren. För egen del må jag endast tillägga, att här bodde på sin tid tvänne läkare, vilka utövade en omfattande praktik i Majorna. Den ene, doktor Per Ludvig Traneus — född 1826, död 1892 — hade kommit till Sahlgrenska sjukhuset som underläkare 1860 och var läkare i Majorna från 1862 till 1872. Den andre, doktor August Wallin, bosatte sig där 1870 som distriktsläkare. Majorna hade efter införlivningen indelats i två läkaredistrikt, i vilka hälsovårdsarbetet, på grund av den svåra och vidsträckta terrängen och de fattiga förhållanden under vilka en stor del av befolkningen lever, är mycket tungt och krävande. Det ena sköttes av doktor Belfrage, det andra av doktor Wallin på ett
mönstergillt sätt.

Doktor Aug. Wallin — född 1838, död 1918 — blev student i Uppsala 1855, medicine licentiat 1869, varefter han anställdes som läkare vid Strömsholm. Påföljande år, 1870, utnämndes han till distriktsläkare i Göteborg och blev samtidigt läkare vid Centralfängelset å Nya varvet och vid Carnegieska bruket.

År 1881 promoverades han till medicine doktor.

Ett svar på ”Sjögrenska gården”

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.