Herrarna Lilljequist

VID STIGBERGS TRAPPOR, till höger från Stigbergsgatan räknat, ligger ett större stenhus, vilket på sin tid räknades som det största i Majorna, näst efter Sjögrenska. På 1860- och 70-talen hörde till detsamma en vidsträckt gårdsplan och en trädgård, vilken begränsades av Kjällmansgatan. Båda upptagas nu av vanliga landshövdinghus.

Denna egendom tillhörde på sin tid familjen Lilljequist, vilken under många år var bofast i Majorna. Namnet har för övrigt betydligt anseende i rikets andra stad, där det knutits icke allenast vid den merkantila rörelsen utan jämväl vid en mångskiftande verksamhet i det kommunala livet. En medlem av familjen var också riksdagsman i flera år.

Lilljequistarna äro i handelsvärlden mest kända som skeppsfournerare. Denna rörelse spelar en betydande roll i ett stort sjöfartssamhälle. Ett fartygs utrustning är nämligen ganska vittomfattande och rör sig med en mängd detaljer, betingade av den
snabba utvecklingen av ångbåtsflottan, de ökade sjövägsförbindelserna och det allt mera framträdande kravet på komfort och bekvämlighet under resor och i livet på sjön. Erfarenhet, insikter och speciellt affärssinne just för de grenar av det merkantila som beröra sjöfarten äro egenskaper, vilka krävas av skeppsfourneraren.

Isaac Lilljequist

Isaac Lilljequist

Den förste av släkten, som bosatte sig i Göteborg, hette Isaac Lilljequist och var född 1789 på ön Nago i Åbo skärgård. Han ägnade sig först åt sjömansyrket och förde under flera år fartyg på avlägsna farvatten för rederier i Göteborg. Därefter öppnade han en skeppsfournerarerörelse, vilken förlades till Gamla varvet. Hans affär blomstrade, grundad som den var på redbara principer och ett vidsträckt förtroende inom sjöfartskretsar. År 1839 tog han sin son Isaac Wilhelm L. till kompanjon, varefter firman fick namnet I. Lilljequist & Son. Affären flyttade sedan från Majorna till Skeppsbron 1.

Samtidigt med sin skeppsfournerareaffär utvecklade han verksamhet som skeppsredare och ägnade sig för övrigt åt kommunala angelägenheter. Kyrkan och skolan i Karl Johans församling intresserade honom varmt, och det allmänna förtroendet insatte honom i flera styrelser, bland andra den då mycket betydande Göteborgs Sjöassurans-Förening.

Isaac Lilljequist dog 1852. Sonen Isaac Wilhelm gjorde sig i ännu högre grad gällande i det kommunala livet. Han verkade i olika styrelser i Karl Johans församling, dess kommunalfullmäktige, kyrkorådet, skolstyrelsen och Majornas sparbank. Efter att hava suttit bland stadens äldste invaldes han 1868 i stadsfullmäktige verksamhet som Axel L. Han hade sålunda verkat i Folkskolestyrelsen, Frivilliga brandkåren, Brandstodskommittén, Sjukhusets i Majorna direktion, Mastbuggsförsamlingens kyrkoråd, styrelserna för Sjömanshemmet, Småbarnskolorna och stadens västra begravningsplatser samt i Sjömanshusets
direktion, varförutom han ägnade sina krafter åt ledningen av en del affärsföretag, bland andra Göteborgs och Bohus läns sparbank och Sveriges Angfartygs-Assurans-Förening. Dessutom var han bisittare i Rådhusrätten vid handläggning av mål rörande klander av dispache och huvudman i Göteborgs sparbank.

Redan år 1877 invaldes han i Drätselkammaren, av vilken han i likhet med brodern var en dugande ledamot, och 1875 tog han plats i den kommunala representationen. Dessutom tillhörde han Göteborgs Hamnstyrelse.

Representativ affärsman, ledamot av Handels- och Sjöfartsnämnden och ordförande i Minuthandelsföreningens styrelse, uppsattes han år 1887 nästan utan meningsskiljaktighet som kandidat vid då förestående val till riksdagsman och utsågs med stor majoritet. Utan avbrott tillhörde han riksdagen i nio år, under vilken tidrymd han ansågs företräda speciellt
Göteborgs mindre handlande. Han var medlem av Centern och innehade suppleantplats i Bevillningsutskottet.

Axel Lilljequist, som var född 1836, dog 1907.

Sedan några år tillbaka, då egendomen vid Stigbergs trappor övergick i andra händer, är Lilljequistska namnet inte längre knutet till vår västra förstad och erhöll omsider inflytande på stadens affärer, i det han invaldes i drätselkammaren.

Bland andra institutioner, i vilkas styrelser han verkade, må nämnas: Robert Dicksons stiftelse, Brandstods-kommittén och Sjömanssällskapet samt i Allmänna Folkskolestyrelsen.

För Majornas införlivande med Göteborgs stad nitälskade han mycket och ådagalade i övrigt på alla de poster han sattes en ovanlig duglighet och kraft.

Isaac W. L., som var född 1817, avled 1877. Han var gift med en dotter till överfältläkaren J. N. Jedeur.

Firmagrundläggarens andre son, Axel Lilljequist, inträdde i firman 1858.

Verksamhetslysten och med öppet sinne för samhälleliga angelägenheter sattes han tidigt på kommunala och andra förtroendeposter. Få torde ock hava utvecklat en så livlig och mångsidig kommunal verksamhet som Axel L. Han hade sålunda verkat i Folkskolestyrelsen, Frivilliga brandkåren, Brandstodskommittén, Sjukhusets i Majorna direktion, Mastbuggsförsamlingens kyrkoråd, styrelserna för Sjömanshemmet, Småbarnskolorna och stadens västra begravningsplatser samt i Sjömanshusets direktion, varförutom han ägnade sina krafter åt ledningen av en del affärsföretag, bland andra Göteborgs och Bohus läns sparbank och Sveriges Ångfartygs-Assurans-Förening. Dessutom var han bisittare i Rådhusrätten vid handläggning av mål rörande klander av dispache och huvudman i Göteborgs sparbank.

Redan år 1877 invaldes han i Drätselkammaren, av vilken han i likhet med brodern var en dugande ledamot, och 1875 tog han plats i den kommunala representationen. Dessutom tillhörde han Göteborgs Hamnstyrelse.

Representativ affärsman, ledamot av Handels- och Sjöfartsnämnden och ordförande i Minuthandelsföreningens styrelse, uppsattes han år 1887 nästan utan meningsskiljaktighet som kandidat vid då förestående val till riksdagsman och utsågs med stor majoritet. Utan avbrott tillhörde han riksdagen i nio år, under vilken tidrymd han ansågs företräda speciellt Göteborgs mindre handlande. Han var medlem av Centern och innehade suppleantplats i Bevillningsutskottet.

Axel Lilljequist, som var född 1836, dog 1907.

Sedan några år tillbaka, då egendomen vid Stigbergs trappor övergick i andra händer, är Lilljequistska namnet inte längre knutet till vår västra förstad.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.