Firman James Dickson & C:o

Denna firma grundlades i Göteborg vid de napoleonska krigens slut. Några år förut hade två bröder från Skottland, Robert och James Dickson, inflyttat till Göteborg och börjat handel hvar för sig, men år 1816 förenade sig bröderna under firma James Dickson & C:o.

I London hade deras äldste broder, Peter Dickson, dessförinnan genom lyckliga spekulationer i ostindiska och kolonialvaror under kontinentalkrigen förvärfvat sig stor förmögenhet. Peter hade bland annat köpt en last té på 300 ton, hvarefter inträffade en prisstegring af 1 krona pr skålpund, så att lasten vid framkomsten till London realiserades med 25,000 pund sterlings vinst. Peter blef förläggare för bröderna i Göteborg, deras kommissionär och försäljare i England samt äfven osynlig bolagsman. Peter hade mycket penningar och ännu större kredit, hvilket hade till följd att firman James Dickson & C:o hastigt svingade sig upp och var inom kort, tillika med en annan invandrande skotte, firman D. Carnegie & C:o, Göteborgs största och rikaste handelshus, lämnande stadens gamla infödda firmor af den s. k. ”grädden” långt bakom sig.

Dicksönerna exporterade trävaror af alla slag, idkade stor rederiaffär med vid dess egna varf byggda fartyg, hvilka utlastades med järn och trä, samt hemkommo från världens alla trakter med laster, mest af socker, bomull, ris, arrac, kaffe och andra kolonialvaror.

På den tiden existerade s. k. differentialtull i Sverige på så sätt, att varor, aflastade direkt från produktionsorterna i transatlantiska hamnar i hela fartygslaster af svensk nationalitet, åtnjöto 33 1/3 proc. rabatt å tullen. Detta var ett monopol, som gjorde de kapitalstarka köpmännen till absoluta behärskare af kolonialvaruimporten, och ingen firma visste att i så hög grad rikta sig därpå som den Dicksonska.

Vermland blef första tummelplatsen för firmans timmeraffärer. En stor såg anlades vid Trollhättan, timmer uppköptes efter vattendragen, nedflottades till Trollhättan och sågades.

De tre bröderna inköpte gemensamt de stora bruksegendomarna Dejefors, Forshaga och Edsvalla med Höglunda.

Sin mest lysande tid hade firman i början af 1850-talet, före och under Krimkriget. Vid denna tid ägde firman icke mindre än 23 egna fartyg. Raterna uppdrefvos onaturligt. För en standard plankor betaltes 7 till och med 8 pund sterling från Svartvik och Sandarne till England, i st. f. nu för tiden 1 pund sterl. Till Australien betaltes från Göteborg 20 pund sterl. i st. f. numera 3 och 2: 15 pund sterl. Firman hade 8 stora skepp om 1,000 ton hvardera, och på en enda resa, som vanligen räckte 8 månader, intjäntes på hvarje fartyg i ut- och hemfrakt 10,000 pund sterling. Trälaster utsändes i konsignation till San Fransisco och Melbourne efter guldets upptäckande därstädes, och försåldes af fartygsbefälhafvarne till oerhördt höga priser. Guld inströmmade också i de Dicksonska kassakistorna, och en sådan gyllene tid har aldrig något handelshus haft i Sverige och
kommer troligen aldrig åter.

På 1850-talet tyckte antagligen Dicksonska firman att Vermland var utsågadt, hvarför den, under god konjunktur och till fördelaktiga priser sålde alla sina bruk, verk och skogar därstädes samt öfverflyttade sin verksamhet till Norrland.

Först inköptes Svartviks lastageplats och anlades ett stort sågverk vid Matfors. Sandarne anlades strax efter. Stora köp af skogar med 50 års afverkning afslutades med bönder efter Ljungans och Ljusneälfvens flottområden, hvilket dock torde bättre uttryckas med att stora orörda och välbelägna skogsarealer inköptes till vrakpriser, i regel 50 öre pr tunnland. Gideå och Husums bruk inköptes, hvarefter till sist vid Umeåälfven inköptes Holmsunds lastageplats och det världsberyktade Baggböle sågverk anlades.

James Dickson

James Dickson (1784-1855)

I slutet af 1830-talet ingick Roberts äldste son, James Dickson j:or, i firman, och några år därefter James’ son, James Jameson Dickson. Den senare hade förut några år varit hos farbrodern Peter i London, men drog ej öfverens med honom samt tyckte, att farbror förtjänte för mycket pengar på Göteborgsfirman, hvilken numera ej behöfde hr Peters förlag och kredit. James Dickson & C:o utsände därför James’ tredje son, den ännu lefvande Robert Dickson på Fimmerstad, född år 1819, till London och etablerade honom därstädes med biträde af en skicklig man, Lundgren, under firma Dickson brothers, hvilken firma öfvertog alla de affärer, som hr Peter hitintills haft för Göteborgsfirmans räkning. Som Peter ägde 1/3 i James Dickson & C:os alla bruk och skogar, så tog han å sin sida hr Fredrik Malm i Göteborg till ombud, att för hans räkning uttaga en tredjedel af firmans produkter, hvartill en särskild upplagsplats inköptes. Emellertid lyckades Robert j:or bättre än brödren att vinna farbror Peters bevågenhet, och det i sådan grad, att Peter, som var ogift, vid sin kort efter inträffade död insatte Robert ensam och uteslutande till arfvinge af sina millioner.

Robert Dickson j:or återflyttade då till Sverige, öfvergaf affärerna, inköpte och bosatte sig på Fimmerstad samt är den rikaste af alla nu lefvande Dicksöner.

I slutet af 1840-talet fick James s:ors son Oscar, den sedermera högvälborne ”baronen” ingå i firman. Efter seniorernes frånfälle (James s:or dog 1852, Robert s:or 1858 och James j:or 1870) intogo de kvarvarande bröderna, James Jameson och Oscar, den klassiske Mårten Wærn för någon tid i firman samt senare James’ son, den nuvarande hofstallmästaren James Fredrik Dickson. Vid sidan af firman bildades år 1883 af dess delägare Svartviks aktiebolag med ett kapital af 9 millioner, fördelade på 360 aktier à 25,000 kr. Firmans nuvarande chef är, efter baron Oscars hastiga död 1897, baron Osborne Dickson.

Efter att hafva gjort reda för de yttre konturerna af firmans historia, skall i följande uppsatser redogöras för hvarje delägares lefnadshistoria och ”förmögenhetsvilkor”.

3 svar på ”Firman James Dickson & C:o”

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.