Bellevue (Majorna)

Bellevue var en egendom i närheten av Kustens varv på den nuvarande Karl Johansgatan (tidigare var denna del av gatan en del av Allmänna vägen). Låg på mark som arrenderades av Älvsborgs kungsladugård. Även kallat Höglundska gården eller Hörbergska gården.

CRA Fredberg skrev mycket om gården:

OM VI FRÅN Majberget vandra ned den övermåttan pittoreska Timmermansgatan, finna vi på vänster hand en enkel grå tegelbyggnad, med huvudfasad åt Timmermansplatsen. Byggnaden uppfördes 1861 och tjänstgjorde i flera årtionden som arbets- och fattighus, för att slutligen upplåtas åt Majornas barnhem. Bakom detta, på tomten Carlsberg, uppfördes något senare än fattighuset Majornas sjukhus, vilket har sin egen direktion och kan mottaga tjugosex patienter.

Ett stycke längre ned vid den forna Allmänna vägen, vilken väster om Karl Johans kyrka i våra dagar heter Karl Johansgatan, ligger Bellevue.

Nu för tiden är titeln kanske missvisande. Bellevue sättes gärna i samband med en vacker utsikt, ett lustslott eller en pittoresk villa, men Bellevue i Majorna har intet av dessa kännetecken. Det är bara ett gammalt hus, inklämt mellan kåkar och staket, och tack vare den nutida omgivningen har det fått torvtighetens prägel över sig. Med litet god vilja och fantasi kan man dock måla om det och sätta det i sin rätta gammaldags miljö. Men då får man förstås lägga minnets ljusaste färger på paletten. Det är ett av Majornas minnesrikaste hus och det hade sin bästa tid då Majorna var vackrare än nu. Som mittpunkt i en vidsträckt trädgård hade det ett lantställes hela behag.

Tänk oss bara bakgrunden! Från huset, som låg i trädgårdens förgrund, såg man älven med dess rörliga liv, varvet med skeppen, spelande vimplar och flaggor, brobänkar och bryggor, lastande skutor och vita segel mot en fond av blått eller grått.

Kustens varv var ställets närmaste granne och varvets disponent bodde här i 1700-talets för skeppsbyggeriet så lysande år.

Den tiden gjorde Bellevue skäl för namnet. Lantligt inbjudande låg huset med sina flyglar åt Allmänna Vägen och ansågs helt visst som den mest betydande herrgården i denna del av Majorna. Ramen var den vackrast tänkbara. 1 bakgrunden varvet och älven, i väster vassarna med det brokiga fågellivet, Majbukten och trädgårdarna. Och framför huset, på andra sidan vägen, en allé av yviga lindar. Hela terrängen i öster mellan vägen och Gråbergsåsen bildade en vidsträckt äng, vilken låg som utmark under Bellevue. Stället är intimt knutet till Ostindiska kompaniets lysande tid. Johan Bäck, som på 1700-talet residerade där, var disponent på Kusten och under hans spira genomlevde varvet sin första storhetstid med stolta ostindiefarares sjösättningar och utrustningar. Då låg också glans över Bellevue, ty Bäck var en reputerlig man med de bästa förbindelser i Göteborgs rika värld.

Man kan också förstå att stadens rika flickor längtade dit ut från mörka jungfruburar innanför gråa vallar, längtade ut till grönskan och fåglarna, vilka bestämt sjöngo vackrare i de gamla lantgårdarnas träd än i de trånga hagarna inne i staden. Och tilldragande var lantgården även i höstens och vinterns tid, då farbror Bäck gav fest och dansen gick i Bellevues salar, då slädpartierna drogo i långa rader under glam och bjällerklang efter lyktat nöje in till staden.

Längre fram i tiden blev glädjen litet mera bullersam på Bellevue, ty några år före 1809, då Johan Bäck sjuttioettårig gick till ro under stenhällen på Mariebergs kyrkogård, hade sonen Carl upplåtit stället till värdshus. Detta var emellertid av ett förnämare slag än de andra i Majorna, ett motstycke till Vauxhall i Masthugget, och det hade sin publik bland sjökaptenerna, som kalasade här efter långfärderna, köpmännen från staden, officerarne och amiralitetstjänstemännen från Nya Varvet, vilka funno behag i ställets lummiga bersåer och de vackra salarna, i synnerhet när det bjöds på musikaliska förströelser av resande violinister, harpister, blåsare och sångerskor.

Jag vet inte med säkerhet när värdshusaeran slöt på Bellevue. I 1800-talets begynnelse var det emellertid, ty då kom stället i andra händer och Bäckarna knöto sina namn till ett annat hus litet längre ned vid vägen. Johan Bäck, som var född i Uddevalla den 1 augusti 1738, dog, som sagt, på Bellevue 1809 den 8 mars. Hans syster blev gift med köpmannen Olof Melin, den förste av den bekanta släkten vilken gjorde sig gällande i Göteborg.

Dessa gamla namn från Bellevue äro för länge sedan glömda. Men Bellevue är icke glömt. De gamle i Majorna komma ihåg det som prästboställe från prosten Hörbecks tid.

Johan Petter Hörbeck var enligt de gamles vittnesbörd en kraftfull andans man. Smedson från Varberg, där han föddes 1787, kom han till Göteborg i egenskap av lärare vid Prins Oscars skola mitt för artillerikasernen inne i staden och på samma gång som bataljonspredikant. Majborna funno behag i honom, när han predikade i deras nya kyrka, som år 1826 öppnat sina portar på Vädersågsberget, och tre år efter templets invigning blev han själasörjare i Karl Johans församling. De aldra flesta tyckte om sin lärde och duktige kyrkoherde, som visserligen också var pastor i Örgryte, eftersom Karl Johan hörde dit, men som hade sin varelse bland majborna snart sagt dagligdags. De lärde känna honom som en gemytlig och folklig man. Och ofta såg man honom vandrande på vägarna i Majorna, patriarkalisk, med långpipa i munnen, än blid och gemytlig, än vred och gestikulerande i diskussion med vänner och vedersakare.

Och han hade många av bägge slagen. Han var självskriven ordförande i sockenstämman, vilken som bekant handlade både kyrkliga och världsliga ärenden, och då han var en mäkta stark och durkdriven ande, som gärna ville ha igenom det han föresatt sig, kunde det gå ganska hett till ibland. Ja, det säges att man emellanåt på stämmorna tog till knytnävarna, när de muntliga argumenten tröto, och det skulle jag hålla för troligt, ty majborna voro ett trotsigt släkte av äkta hallands- och bohusras. Och processer mellan majborna och den egenmäktige mannen voro ganska vanliga.

Prosten Hörbeck var emellertid inte rädd för sjöbjörnarna. Och varför skulle han egentligen vara det, när han inte var rädd för spöken en gång. När ryktet gick att det spökade i Gatenhjelmska huset vid Stigbergstorget och ingen för den skull vågade bo i Kungssalen, förhyrde Hörbeck densamma och förlade konfirmationsundervisningen dit — om kvällarna.

Minnet av den gamle prästmannen är nu förbleknat, men då äldre majbor tala om Prostens äng — varmed hela området omkring nuvarande Höglundsgatan åsyftas — träder hans bild plötsligt fram ur dunklet. Och då erinrar man sig också gamla Bellevue, vilket just inte i nutiden skiljer sig så synnerligen mycket från sina anspråklösa grannar med de ståtliga jordeboksnamnen Neptuni söner, Kronan och Springstjärnan.

Det sistnämnda namnet bars också av en krog, som låg på tomten och vilken i mitten av 1800-talet upplåtits till värdshusvärden P. Thorin.

Bellevue, liksom lägenheten Förnöjsamheten och den ovanför liggande Prostens äng ägdes av Hörbeck. Mitt emot Bellevue, i hörnet av nuvarande Höglundsgatan, låg tomten Pelikanen och på denna ett bryggeri, vilket i flera årtionden under senare delen av 1800-talet bedrevs av bryggaren E. B. Enegren.

På tomten ifråga bodde Höglundska familjen i många år. Dess huvudman, sjökaptenen Carl Fredrik Höglund, född 11 april 1792, död 16 juni 1867, var en mycket driftig man, vilken sedan han lämnat sjön slog sig på handel och drev bryggerirörelse. På sin tid gjorde han också en betydande insats till fiskerinäringens fromma. Holmberg berättar nämligen i sin Bohusläns historia följande:

År 1856 stiftades av enskilda personer, förnämligast genom bedrivande av kapten C. F. Höglund, “Göteborgs och Bohusläns Aktie-Bolag för Storsjöfiske“, med ändamål att förbättra fiskerihanteringen i skärgården och förnämligast att införa en ändamålsenligare saltningsmetod. Bolaget utrustade tvenne större fartyg, “Doggeren“ och “Jedderen“, till storsjöfiske med saltning ombord och upprättade ett salteriverk vid Brömsegården å Klöverön vid Marstrand, dit från utrikes ort en kunnig person införskrevs, för att meddela undervisning i den s. k. torrsaltningsmetoden. Bolaget bar sig icke, men dess verksamhet fortsattes till 1864. Dess huvudsyfte vanns emellertid, ty fiskarne hade under tiden lärt sig inse den nya metodens fördelar och norska fiskhandlarne började vända sin uppmärksamhet på den bohuslänska varan, vars utmärkta godhet hos dem gjorde sig gällande till den grad, att de blevo betänkte på att inrätta sitt fiske efter svenskt mönster.–-

Efter denne man uppkallades Höglundsgatan, som börjar nära Bellevue och stiger upp mot Gråbergsåsen. Gamle Höglund hade två mera kända söner, C. F. Höglund junior och kapten C. A. Höglund. Umgänget mellan de Hörbeckska och Höglundska familjerna var livligt och utmynnade i frändskap. Hörbecks dotter blev nämligen gift med en Höglund. Hörbeck dog 1857.

C. F. Höglund blev slutligen ägare till Bellevue och Prostens äng, vilken sistnämnda så småningom styckades till småtomter och bebyggdes på båda sidor av Höglundsgatan.

I mitten av 1800-talet inrymdes i Bellevue gamla prästboställe en elementarskola, den Hasselrothska, vilken var mäkta ansedd och en föregångare till nuvarande västra realskolan.

CRA Fredberg